Jag blev gravid i slutet av Oktober 2003. De första veckorna var jag helt ok förutom de tankar som rörde runt i mig. Jag antar att jag inte hade riktigt förstått att jag faktiskt väntade barn. Tanken skrämde mig en aning och jag var livrädd att jag inte skulle klara av det. Så småningom blev jag mer och mer dålig. Varje morgon vaknade jag av illamående och yrsel och jag var så trött att jag hade kunnat sova 24tim om dygnet om jag hade fått.
På den tiden arbetade jag som säljare på El-giganten. Ett tämligen jobbigt arbete då man skulle stå och vara trevlig mot alla kunder samtidigt som jag bara vill kräkas på varenda en av dem så fort de bad om hjälp.
Det stundade juletider och så väl som alla andra butiker så hade vi ju så klart enormt mycket att göra och det fanns inte utrymme för vila.
Då det va dags för mellandags rea vart jag tvungen att berätta för mina kolleger hur det låg till då jag mådde så dåligt att jag var tvungen att springa och kräkas till höger och vänster. Jag hade ju bara berättat för min familj att jag väntade barn men det va precis som om allt blev så verkligt just då. Jag insåg att jag faktiskt skulle ta hand om ett barn och jag skulle bli för henne som min mamma och pappa alltid varit för mig. Jag fick panik rent ut sagt och blev livrädd för bara tanken.
Under ett par veckor så var jag ett vrak. Jag var både ledsen och glad på samma gång utav ren rädsla och det va inte förrän på första ultraljudet då jag fick se henne för första gången som jag brast i tårar av lycka. Jag visste att detta var mitt livs bästa val. Jag var alldeles till mig av lycka när jag gick därifrån.
Jag levde på den tiden tillsammans med Tildas pappa och det gick lite upp och ner för oss. Vi hade inte något stabilt förhållande och det knakade ordentligt i fogarna redan då.
jag har valt att inte gå in på det i detalj med respekt för honom och för min dotter och det visar sig sedan varför.
Min graviditet var mist sagt inte den lättaste. Tilda höll på att komma ut i vecka 26 och jag blev sjukskriven på heltid med ordination sängliggande. Ja det va ju just trevligt när man är van att aldrig vara stilla och dessutom bo på fjärde våningen UTAN hiss! Så Ni kan själv räkna ut hur kul jag hade det. Det blev en följetång av undersökningar och en massa extra ultraljud med tanke på att man inte vissa om hon var frisk eller inte. Det i sig var jag jätte jobbigt för jag visste inte om hon skulle komma ut frisk eller inte .. eller om hon rent av skulle komma ut levande.
Hon föddes den 12 juli 2004 efter en nästan 18 tim förlossning, nästan fyra veckor för tidigt. En liten liten krake på 2460g och hela 45cm lång =) Frisk som en nötkärna! Lyckan var total. Alla fall då och ett par veckor framöver tills nätterna fylldes av kolik. Det va skrik och otröstlighet nätterna i enda och man var till slut grå av trötthet. Jag var redan då ensam trots att vi bodde tillsammans med Tildas pappa. Vi separerade inte så långt efter hon fötts. Jag har varit ensam sedan dess. Jag sa till mig själv att klara detta och bygga upp ett liv tillsammans med henne och se till att min tjej fick det bästa. Vi flyttade ut till Bunkeflo där vi fortfarande bor.
Under de första tre åren med Tilda var ett prövning som nu har gjort mig till den jag är. Vi har gått genom mycket tillsammans hon och jag. Tilda föddes med en omogenhet i tarmarna antagligen pga den tidiga födseln och vi har kämpat tillsammans med sjukdomar och en rad sjukhusbesök och jobbiga undersökningar. En del av dem va så svåra att hon fick sövas för att inte känna smärta och obehag. Ni vet .. det är svårt att se sin lilla tjej på det viset. Det är svårt att reda ut dessa känslor man har och får helt ensam. Man har ingen att luta sitt huvud på och ingen att vara ledsen med. Man bara går och går som en klocka utan att stanna. Men även mina batterier har emellertid tagit slut av all oro och sorg över vad hon fått utstå som bara så liten men jag har då haft min mamma och pappa som stöd vilket jag är idag evigt tacksam för.
Utan dom hade jag nog inte stått upp idag efter allt som varit.
I nästa del kommer jag att berätta om de liv vi har idag och hur det ser ut men även hur jag byggt upp detta för att komma dit vi är idag.
Fortsättning följer!
Vi hörs!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar