Jag som Lina del 3

Jag antar att man kan säga att min resa som ensamstående mamma började på riktigt då Tilda va omkring ett år.
Det stundade dagis inskolning och jag hade precis blivit av med mitt jobb på el-giganten. Då man inte hade arbete så fick man bara ha sina barn på dagis tre tim per dag vilket för mig inte verkade lönt. Jag anser att dagis är en viktig del av barn utveckling och inte mins för det sociala skull med tanke på kompisar etc och hur skulle tre timmar per dag gynna henne? Att varken få äta frukost eller lunch tillsammans med sina kompisar och inte heller kunna vara med i temagrupper osv. Nej det va inte ett alternativ för mig. Jag ville heller inte leva som ensamstående mamma på A-kassa vilket inte hade gett oss direkt någon bra ekonomisk grund. Så det va bara att börja leta nytt arbete. Jag hade sådan tur att jag kom på en Intervju nästan bara tre fyra dagar som arbetssökande och jag fick jobbet. En stor sten föll från mina axlar. Dock va det ingen lätt match.. .att båda skola in henne på dagis samtidigt som jag gick min interna utbildning på jobbet vilket var en mycket intensiv och jobbig utbildning. Detta gjorde att jag inte kunna vara på jobbet hundra procent i början utan bara tre timmar om dagen den första veckan och utbildningen varde i två så Ni kan ju själva tänka Er hur tufft det var att senare komma in i jobbet på allvar.
Som alla föräldrar vet så är den första tiden på dagis tuff som bara den. Alla dessa baciller och sjukdomar dom ska bli immuna mot. Herregud.. jag hade inte en enda månad under det första året so jag hade Tilda på dagis utan att jag hade avdrag på min lön för vård av sjukt barn. Detta resuterades i att mina chefer på jobbet var osäkra på att hurvida de ville behålla mig. Jag fick kämpa hårt ska Ni veta. Det tog månader innan jag fick en fast tjänst medans alla andra i min grupp fick fasta jobb på en gång. Det va en fruktansvärd tid med många sömnlösa nätter och en ständig oro och prestationsångest samtidigt som jag ville vara en bra mamma för Tilda. Jag ville hela tiden visa att jag kunde trots min situation och det fanns inget som stoppade mig.
Under denna tiden var det inte bara det som hände i mitt liv. Min morfar blev svårt sjuk i cancer och gick bort i september och min farmor gick sedan bort i December samma år. Vi fick avliva min hund pga sjukdom och min mamma gick in i väggen och blev otroligt deprimerad Det var en tid som var jättetuff. Jag hann knappt andas innan det va dags för nåt nytt bakslag. Jag kunde inte heller bara sätta mig ner och ge upp..jag hade ju inte bara mig själv att tänka på. Jag beslöt mig för att inte bli en av de ensamma mammorna som bara gav upp utan jag ville verkligen ha ett liv med henne och ett för mig själv också så klart. Men att nå dit jag är idag som ensam har inte varit lätt det kan jag berätta.
Tilda bor full tid med mig och är hos sin pappa varannan helg mellan 10-17 och inga nätter. Det är den relationen de har och har alltid haft. Alla vård av sjukt barn dagar sköts av mig och likaså alla sjukhusbesök och vistelser där med tanke på hennes mage osv. Ni förstår .. det är inte alltid lätt och en dans på rosor och ibland vill jag likväl som alla andra bara sätta mig ner och gråta av ren utmattning men jag kan inte det för Tilda har bara mig. Om jag gör det så vem har hon?
MEN jag vill även påpeka att vi har ett otroligt speciellt förhållande till varann idag och vårt liv fungerar hur bra som helst pga att vi har kämpat tillsammans och min flicka är en jätte fin liten tjej med ett tålamod och en förståelse som ingen annan.
Jag arbetar nu som Snr Customer Relation Representive på ett av världens ledande och störta logiskt företag och jag har arbetat där i tre år nu. Stormtrivs med mitt arbete och min roll som mamma och jag hade inte kunnat be om mer.
Ja jo så klart vill jag ju att vi ska kunna bli en större familj så småningom men det får komma när det kommer. Det har inte varit en prio om man säger så utan jag har prioriterat bort det för att bygga upp en bra grund för Tilda innan jag ville dra in någon annan i hennes liv eller mitt vilket jag är glad för att jag gjort.
I nästa del kommer jag att berätta lite om min uppfostran på Tilda och hur jag klarat mig genom både trots och vardagen på en och samma gång och hur det är att vara både mamma och pappa samtidigt.

Fortsättning följer....

Vi hörs!

Kram!