Är det alltid värt att gå över gränsen för att få vad man vill? Är det Ok att vara egoist när man vill nå något som man vill ha för sin egen räknings skull? Vart går gränsen för vad som är Ok och inte? Hur långt kan man gå? När är det för mycket?
Jag såg en dokumentär idag om små flickor som tvingades att ställa upp i skönhetstävlingar. Horribelt!!!! Deras mammor va ju som besatta sjukhuvuden.
Den yngsta som tävlade i just denna tävling va tre år. Hör Ni vad jag säger: TRE ÅR!!
Den stackars flickan stod på en stol medans mamma och mormor nålade upp en klänning som hon skulle ha på sig. Jag vet inte hur länge hon fick stå där och under hela tiden frågade hon efter sin napp och sin docka. Hela tiden fick hon till svar: Snart.. du ska bara stå still en liten stund till... snart .. du får vänta.. rör sig inte.. du måste stå still.. akta nagellacket... och om och om igen ville hon bara ha sin napp och sin docka. Fick hon det? Nej inte så länge inslaget varade vilket i sig kanske varade i minst 15 min. Till slut var den lilla flickan så trött i bena av att stå upp så tårarna började rinna utför kinderna på henne men dock utan att klaga, utan att säga ett ljud. Kan Ni förstå vilken press denna tös är under? Kan Ni förstå att detta lilla flickebarn aldrig kan få en normal barndom ... hon åker från den ena tävlingen efter den andra och får utstå enorm press och smärta. För att få sitt självförtroende trampat på gång på gång.
Bara tänk på allt hårspray som de måste ha i sitt lilla hår som sen ska kammas ut... eller hur mycket smink som sätts i ansiktet på denna orörda oförstörda fina dock hy som sen ska tas bort eller tandblekningen som fräter sönder deras mjölktänder. Tragiskt. Mammor till dessa borde anmälas för misshandel lika mycket som dem som slår sina barn tycker jag. Det är samma sak fast mer på en psykisk nivå men dock en misshandel i mina ögon!
Mamman till denna flickan fick frågan ;
" Vad är du mest stolt över hos din dotter? "
" Hon kan hålla sitt leende i tjugo min utan att tappa det eller ändra det "
VA??????? Vad är det för fel på dem??
Inte en enda gång svarade dem: för att hon är hon .. för att hon är snäll eller för att hon är min dotter utan för att hon kan hålla ett leende??? Bisarrt!! Fruktansvärt!! Det gör mig så arg!!!
När ska dem få chansen att vara barn? När ska dem få rulla sig i en lerhög utan att vara rädda att förstöra håret? När ska de få bygga klossar som rasar och få chansen att bygga upp dem igen? DET är ju sånt som gör att de växer som individ och får ett självförtroende att klara av andra saker i livet. Att få misslyckas men lyckas nästa gång fast på egen hand.
Nu var de så att denna lilla söta flicka vann inte denna skönhetstävlingen och man kunde se hennes besvikelse i ögonen. Mest besviken på sig själv för att hon inte kunde göra mamma och mormor stolta och hela tiden kritiserade mamman och mormorn den vinnande flickans allt.. Hennes kläder, hår, smink, ja allt, inför öronen på deras egen. Vad kommer hon att växa upp till att bli? Kommer hon att se det vackra i andra människor? Förmodligen inte vilket är tragiskt.
Hon fick frågan ; Är du ledsen för att du inte vann?
Hon svarade med en tom röst och tårar i ögonen; " Varför va hon bättre än mig? "
Hur kan en treåring ens tänka så? Hon har blivit mot sin vilja satt i en värld av dåligt självförtroende och hysteri och en verklighetsuppfattning som inte är utav denna värld. Hon kommer för alltid att jämföra sig med alla andra och se ner på dig själv i stunder då uppmärksamheten inte räcker till.
Så.. är det ok att gå så långt? Är det ok att utsätta andra för obehag för att själv uppnå något?
När är gränsen nådd? När är det inte ok längre? Vad tycker du?
Dagens ord:
"En egoist är en ofin människa som bryr sig mer om sig själv än dig och ditt välbefinnande "
Vi hörs!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar