Man hade kunnat säga att jag dött ut. Att jag inte längre hade det kvar. Ni vet, intresset att skriva då det faktiskt är mer än ett år sedan jag skrev, MER än ett år. Det är ganska länge för att vara jag men så är inte fallet. Eller ja...hypotetiskt sätt så ja, fast ändå nej.
Jag fick ju för mig att skriva " på riktigt " ... Ni vet, det här med att författa. Jag skulle ju testa det. Det gjorde jag också. Jag påbörjade min första bok. Och taggad till tårna var jag. Jag skrev slaviskt varje kväll och varje kväll tankade jag ett uppdaterat kapitel i min bok.
Dock kom jag på under tiden som gick, inte minst att det var jävligt roligt men också att om man ska skriva en bok så är ett enda kapitel i den allt som oftast mer än hundra sidor långt. Det där mina vänner är ganska svårt kan jag meddela. Inte för att jag saknade idé eller handling men kruxet är ju att hålla handlingen vid liv och bibehålla den spännande samt att få den som läser att vilja läsa klart utan att tröttna.
Jag hade så mycket i huvudet och ville så mycket men insåg att hela min bok blev till ett enda kapitel.ETT!!!! Blev en tunn jävla bok hörrni. Omslag, typ 100 sidor och ett avslut. Jag ska vara helt ärlig när jag säger, titeln fanns inte ens. Den var inte ens bestämd. Jag kunde inte komma på någon bra sådan och tänkte väl mer: nåväl, det kommer komma naturligt till mig, när jag kommit en bit på vägen, men icke.
Boken som skulle skrivas skulle då ta bort tid från detta, vilket det också gjorde men vad fan hände?? Jo inget hände.. Eller ja, ett kapitel hände, utan titel. Hahaha.
Nä, så ska jag väl inte heller säga. Det finns ju givetvis mer som hänt och mer som tagit min tid. Jag har hunnit vara gravid, fött min första son, lille Nils som kom 17 april 2014 i en rasande fart och nu är jag lite mammaledig. Så lite mer än ett kapitel utan titel har ju faktiskt hänt. Jag återkommer till det en annan dag. :)
Vad jag däremot kommer att minnas var känslan medans jag skrev. En oerhörd kreativitet och denna energi som fanns har nog aldrig på detta sätt uppenbarat sig vilket i sig måste betyda något kan jag tycka.
Jag har funderat ett tag på vad detta egentligen betydde och kan endast komma fram till att oavsett ett eller 100 kapitel så var ju känslan för detta väldigt rätt. Jag har nog bara inte lärt mig hur jag ska bygga upp en bok för att få den att gå hem, men det jag vet är att jag vill hemskt gärna lära mig.
Jag får nog ta tag i det men tills dess får ni läsa om mina tankar, bravader och annat här.
It's good to be back folks.
Dagens ord:
" Du blir aldrig färdig att flyga om du inte vågar lämna boet och testa dina vingar "
Och med det säger jag god kväll och på återseende.
KRAM.
