Den 12 Juli 2004 - dagen som förändrade mitt liv. Tilda kom till världen 16.54. En liten skrutt på 2460g och 45cm lång. Jösses va liten hon var men ack så fin. I det ögonblicket jag fick för första gången se henne så visste jag att mitt liv skulle få en helt annan vändning och betydelse. Jag visste att jag skulle spendera mitt liv till att göra hennes till det bästa.
Hon är en fantastsik liten tjej men enormt många kvalitéer Hon är den mest tålmodiga lilla unge jag stött på och den mest påhittiga också för den delen. Det finns nog inget annat barn på denna planet som har så mycket tankar och funderingar vid fyra års ålder som hon har. Och det är inte vilka tankar och ord som helst som kommer ut henne inte.. utan det är med mycket eftertänksamhet och tanke som hon säger och berättar saker. En liten funderare skulle jag vilja säga. Hon är också den mest omtänksammaste tjej jag vet. Hon frågar hur man mår och om man skulle må dåligt någon dag då är hon där och kramar och klappar på mig som om hon aldrig gjort annat. Hon är också väldigt noga med att tala om att hon tycker om mig och att hon tycker att jag är fin och söt vilket kan få en att fälla mer än en tår jag jag berätta! =) Eller som när hon avbryter det hon gör och kommer för att bara ( som hon säger ) " hämta en puss " för att sen återgå till vad hon nu gjorde. Det värmer mer än vad Ni kan ana.
Hon har i alla dessa år som vi levt tillsammans, levt bara med mig. Hon liksom jag har inte heller fått uppleva tvåsamheten på nära håll såsom man kanske skulle vilja och önska vilket jag hoppas att hon en dag får. Hon är den enda på dagis som lever med bara en förälder och det blir ju naturligtvis massor av frågor från de andra barnen omkring varför det är så för henne. Hon klarar dock det galant med svar som får fröknarna att häpna ibland har jag fått berättat för mig. =) Hon förklarar in i det sista för barnen om varför det är så och att hennes mamma minsann är den bästa mamman i hela värden som tar hand om henne ensam. Det låter otroligt och kanske lite väl klokt för en fyra åring men det är hennes värld och så som hon upplever den. Tilda har aldrig lidit av att vara ensam med mig. Hon frågar sällan om varför det är så utan hon accepterar det som det är för att hon kan inte något annat vilket ger mig svaret att hon inte saknar något eller mår dåligt över att inte leva med sin mamma och pappa tillsammans utan rentav tycker om sitt liv och det livet hon har med mig. Bara det ger mig ett lyckorus för då vet jag att jag någonstans lyckats med det jag velat uppnå: att ge henne det bästa.
Tilda har gjort mig till den jag är idag. Jag vet helt ärligt inte vart jag skulle varit om det inte vore för henne. Jag har mycket att tacka henne för när hon blir äldre och kan förstå de orden som kommer att berättas för henne. Jag älskar henne så det gör ont i hela kroppen. ( naturligtvis på ett bra sätt =) )
Jag är världens stoltaste mamma !!
The end..
Detta var sista delen i min lilla berättelse. Tack till Er alla som tagit Er tid att läsa.
Nu stundar det annat att skriva om! =)
Vi hörs!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar