Får jag aldrig mera vara din vän?

Nu har du hittat någon annan, nu har du sprungit vidare.
Och jag bor kvar här i en kall tom stad, där jag sakta suddas ut.
När jag vandrar hem längst Åsegatan så ställer jag mig frågan om igen:
Får jag aldrig mera vara din vän.

Gav vi oss tid att fundera
Mitt hjärta vill mera men du vill ändå vara fri.
Är det verkligen så att du aldrig aldrig kommer igen.
Får jag aldrig mera vara din vän?

När du inte längre tar min hand på det sätt du en gång gjort.
När du vänder bort din blick innan du ens har svarat min.
Då vill jag dränka mig i Ni vet vad, tills ingen känner igen mig som Lina.
Hon den, hon som var din vän.

Gav vi oss tid att fundera?
Mitt hjärta vill mera men du vill ändå vara fri.
Är det verkligen så att du aldrig aldrig kommer igen .
Får jag aldrig mera vara din vän?

Ta dig tid att fundera, skänk en sista tanke på mig.
Jag håller andan nu och hoppas att du ändrar dig.
Fast mina vänner skriker nej nej nej.
Ska jag ta mig an den ensamheten och hur ska jag orka det?

Mitt hjärta vill mera men du vill ändå vara fri.
Är det verkligen så att du aldrig aldrig kommer igen.
Får jag aldrig mera vara din vän?


Vi hörs!

Kram!

Under mitt tunna skinn.

Kom till mig,se min förändring, jag har trampat upp obruten mark.
Tyst så tyst sker min förvandling,
från en rädd och vilsen flicka till en kvinna.
Så kom nu jag ska visa vad jag kan.

När jag ropar ut ditt namn, vill jag rädda det jag kan
Innan längtan som jag har i mig tar slut.
Jag ska skrika så det hörs, genom muren du byggt upp.
För jag längtar att ha dig tillbaka, under mitt tunna skinn.

Kan du se mina demoner, det är rädslan av att lämnas kvar för gott.
I ljuset av dina reflexer, får jag mod att lämna flickan som jag var.
Så kom nu jag ska visa vad jag kan.

När jag ropar ut ditt namn vill jag rädda det jag kan.
Innan längtan som jag har i mig tar slut.
Jag ska skrika så det hörs,genom muren du byggt upp.
För jag längtar att ha dig tillbaka, under mitt tunna skinn.

Vi hörs!

Kram.

Älska mig som mest då.

Det fanns en tid när vi njöt av varann, när vi älskade med varann,
vi var två fast som en
Det fanns en ro på vårt sätt att se så klart, vad kan bli mer underbart, min vän .

När jag håller dig tillbaka, när jag håller dig för hårt,
Finns en bot för det jag saknat, i min röst i mina spår.
När mitt sinne rinner över.när mitt hjärta inte slår för oss,
är det dig jag mest behöver, älska mig som mest då.

Jag ljuger för dig. varje dag jag är för feg, för att säga som det är,
för att visa mig så svag.
Djup i botten av min sjö, finns en trasig liten ask,
den är din om du vill, bli min igen.

När jag håller dig tillbaka, när jag håller dig för hårt,
finns en bot på det jag saknar, i min röst i mina spår.
När mitt sinne rinner över, när mitt hjärta inte slår för oss.
Är det dig jag mest behöver, älska mig som mest då.

När jag håller dig tillbaka, finns det en bot för det jag saknar.
När mitt hjärta bara slår och slår, då är det dig jag mest behöver
Älska mig som mest då.

Vi hörs!

Kram

Pumba i Timons kropp.

För alla Er som inte vet vem Pumba och Timon är så ska jag kortfatta mig.
Timon: En tanig nervös surikat som är kompis med Lejon kungen Simba.
Pumba: Ett Mulligt glatt vårtsvin som även han är Simbas kompis.

Vad jag egentligen vill komma fram till är att jag känner mig som ett glatt mulligt vårtsvin i en tanig nervös surikans kropp. Ja jag vet att detta låter mycket märkligt men faktum är att jag verkligen känner så. Kanske inte just som ett vårtsvin eller just en surikat men det är liknelsen jag är ute efter.
Jag är 163cm lång och väger hela 50 pannor, inte så mycket till vårdsvin där inte och inte heller surikat kanske men ibland kan jag känna det så. Jag känner mig inte särskilt liten och inte heller så stor men medel typ. Alla andra i min omgivning tycks dock tycka att jag är en ganska liten person. Jag skulle mer vilja kalla mig medel stor..eller kanske medel liten.. hhmmm..ja det beror på vilken dag i veckan det är antar jag..
Vad jag vill komma fram till är väl mer att man har med åren lyckats hitta diverse grejer på ens kropp man inte trodde att man hade, eller skulle få. Jag har alltid tillhört och gör fortfarande ( än så länge ) dom som kan äta allt utan att gå upp ett gram. Och jag vill betona än så länge!! Folk i min omgivning tycks alltid höja ögonbrynen när jag äter och/eller förklarar att jag inte tränar nåt. MEN den sista tiden har fått mig att inse att även jag måste börja röra på mig och få upp flåset för att det inte ska gå käpp rätt åt helvete en vacker dag. För vem vet? Jag kanske rullar ur sängen en söndags morgon eller nåt och kommer förmodligen då vara lite smått bitter på alla Kebaber från Belezza. Pizzerian på hörnan av Älggatan i Limhamn. Inte för att jag känner någon större panik..inte alls...MEN för min egen skull är det nog dags. Jag känner inte heller att jag någonsin kommer att bli den som får panik om jag skulle missa en promenad eller en joggingrunda utan kommer att ta detta med ro för att inte sluta som ett nervvrak. Jag har ( duktigt nog ) börjat promenera långa snabba promenader och dessa kallas i min egen lilla värld för " Bunkeflo runt". Det låter jäkligt bra och det låter långt trots att det kanske bara rör sig om en promenad på 30-40 min men det e ju alltid en början. Jag var förbryllad dock över hur dålig kondition jag hade. Jag va ju för bövelen halvt avliden när jag kom i "mål" på Björkmätaregatan 1 kan jag berätta..men attans duktig jag kände mig ska Ni veta. Så nu är det nya tag som gäller! Sen om detta är någon form av tidig 30-års kris det förtäller inte historian men i så fall är det en himla bra kris! =) Inte för att jag någonsin kommer att bli helt fanatisk i detta, verkligen inte, men jag känner samtidigt att en sund kropp med hälsan i fokus är ju inte fel, hur stor eller liten man än må vara! Eller hur? =)

Dagen ord:

" Hellre ett mulligt glatt vårtsvin än en tanig nervös surikat"

Vi hörs!

Kram!

Barfota utan strumpor och skor...

Under ett vittnesmål berättar Sofia 10 år:

Vad gör pappa när han är arg?

Ibland skriker han väldigt högt och då brukar vi gömma oss bakom soffan tills han har lugnat ner sig.
Ibland när han får tag i oss så slår han oss på kinderna med handen. Det smäller högt och så bränns det och det gör väldigt ont. Man blir röd.

När gör han sånt?

Om vi har haft sönder något. En gång tog jag sönder hans paraply och då slog han sin panna mot min så att det small. Det gjorde ont för pannan är så hård. Han gör det ibland när vi bråkar. En gång bråkade vi i mataffären och då drog han mig i håret så att mina fötter inte var i marken och så ramlade det av jättemycket hår. Ibland går jag emellan han och lillebror för lillebror är ju så liten. Han kan ju gå sönder.

Händer det ofta?

Ja eller nej..kanske. Jag vet inte. Det beror på om mamma är hemma. Då händer det inte men mamma jobbar på natten och då är han arg och trött. Jag brukar längta efter mamma på kvällarna. Hon blir inte arg på oss så ofta.

Vill du byta pappa?

Ha Ha det kan man ju inte. Fast det hade jag inte velat. Jag tycker om pappa när han är glad, då är han rolig.

När tycker du om pappa som allra mest?

När jag får gå i gräset barfota utan strumpor och skor. Då är han snäll.

Sofias pappa fick fyra år för vållande till annans kroppsskada. Friades för gott uppförande.
Medelålders man fick livstid för ekonomisk brottslighet utan möjlighet till nåd.

######################## VAAAAA???##################################

Detta mina vänner är det svenska rättssystemet!

Vi hörs!

Kram!