Det finns få saker som kan göra mig riktigt riktigt förbannad. Det ska mycket till för att jag ska gå så långt som att få ett smärre utbrott... Det som däremot kan göra så att dessa utbrott kommer är då jag blir sårad, besviken eller behandlad med orättvisa.
Men det finns en sak som kan göra mig så fruktansvärt arg.. och det är elakheten i en annan människa Jag kan inte bara stå brevid och titta på när en annan människa är elak till en annan utan då går jag till attack med en gång. Det finns inte en enda sekund av tvekan i mig då det kommer till sånt. Man tänker mycket på det som förälder ... man är ju livrädd att ens barn ska vara den som blir mobbad.. eller rent faktiskt den som mobbar! det är minst lika hemskt vilket som...
Min dotter är uppfostrad till att dela med sig, erbjuda alla att vara med i leken osv. Om sedan det skulle visa sig att hon är den som mobbar så kommer detta göra mig oerhört besviken och misslyckad som mamma.
Kommer det sen till att hon är den som blir mobbad kommer vreden på ett annat sätt då det riktas mot mobbaren och dennas förälder.
Jag kan helt ärligt inte säga vad jag hade gjort i dessa situationer.
Jag har ett exempel på att jag aldrig har eller kommer att acceptera något av delarna, inte ens i mina yngre dagar.
I högstadiet hade vi ett gäng tjejer på skolan som va fruktansvärt elaka till andra tjejer. dom kunde mobba och frysa ut någon på ett sånt oerhört elakt sätt att detta säkert har satt stora ärr som troligtvis fortfarande sitter kvar än idag.
Jag minns en specifik händelse då det kom en ny flicka till skolan. Hon var väldigt blyg och försynt och väldigt söt. Alla killar blev genast väldigt intresserade av henne så klart. det va ju nåt nytt och spännande.
Detta kunde dock dessa tjejer som alltid varit poppis i skolan inte acceptera och började frysa ut henne med en gång. till en början gjorde jag inte mycket mer än stod en bit bort och analyserade allt. jag ville så gärna bara ha en konkret situation då jag kunde slå till.
Vändpunkten var när hon blev tillsammans med en av dessa tjejernas förra pojkvän. Stackaren visste inte att det va ett X till nån och hur ska hon kunna veta det??
Jag minns detta som om det va igår.. den ena tjejen ( ledaren ) gick fram till henne medans de andra omringade henne så att hon inte kom någonstans.. ledaren gick fram till henne, tog av henne hennes glasögonen o mitt framför ögonen på henne och alla andra som stod och tittade på, kastade hon dem i marken och trampade på dem! Jag såg hur ont det gjorde på flickan och hur ledsen hon blev men vågade inget mer än att stå still.
Då tog tålamodet slut för mig.
Jag rusar fram till denna lilla ring skapad av flickor som hade så mycket makt på skolan att Ni helt omöjligt kan förstå... och gav denna tjej ( ledaren ) en sån smäll så att hon säkert inte kom ihåg va hon hette ett par timmar efter det... jag va sååå arg! Jag plockade upp glasögonen och frågade om det va nån annan som kände att de hade något att prata med mig om.. ingen sa ett ljud.
Jag tog Martina ( flickan med glasögonen ) i handen och gick därifrån. jag va totalt vansinnig och hade så mycket vrede att jag inte ens kan beskriva detta tillstånd med ord!
Inte för en sekund brydde jag mig om vad som kunde hända med mig.. eller vad som skulle komma att hända med mig efter detta. Jag brydde mig inte. Inte för en sekund brydde jag mig. Jag kunde inte bara stå och se på när de förstörde en annan människa på det viset.
Vad som hände med detta sedan vet jag inte. Jag vet bara att det kallades till möte men jag var aldrig med på det. Antagligen var det ingen som ansåg att jag gjorde fel vilket jag faktiskt gjorde. Jag hade inte behövt gå fysiskt till väga men det fanns inte ens en tanke på annat i den situationen. Konsekvenserna fick bli vad dom ville.
Jag har inte varit guds bästa barn och ingen ängel för den delen heller men jag har ALDRIG varit elak mot någon, ALDRIG!
Jag har detta med mig nu som förälder där jag verkligen lägger ner tid på att få henne att aldrig vara en av " dem ". Det är väldigt viktigt för mig! Då hon blir äldre kan man på ett annat sätt förklara vilka spår och ärr detta kan sätta i en annan människa och faktiskt förstöra ett helt liv och jag hoppas,verkligen hoppas att jag slipper vara den föräldern någon ringer till för att berätta att Tilda har varit en av " dem ".
Dagens ord:
" Man får aldrig några riktiga vänner om man är rädd att skaffa sig ovänner på vägen "
Vi hörs!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar