Stjärna för en kväll....

Det finns fyra kategorier av människor som sjunger kareoke:

1: De som kan sjunga
2: De som inte kan sjunga
3: De som tror att de kan sjunga
4: De som vet att de inte kan sjunga men sjunger ändå.

De bästa av dessa är tveklöst de som vet att de inte kan men sjunger så det står härliga till ändå. Jag fullkomligt älskar det! Det är så härligt att se en människa som äger så mycket självförtroende att denna ställer sig upp och gör sin grej utan att ens tänka på att det kanske låter fruktansvärt.
I detta läge lyssnar jag inte ens på hur det låter utan jag uppslukas av människan som står där och blottar sig själv enbart för att få känna sig som en stjärna för en kväll. Det är dessa människor som är lyckliga i själen,som inte bryr sig vad alla andra ska tycka... utan bara gör det för att det gör den lycklig för stunden. Härligt.

Sen har vi den som kan sjunga. Naturligtvis är det nåt som är jätteskoj att lyssna på och det är alltid härligt att höra en skön stämma ta ton.

Den värsta av dessa är ändå den som tror att den kan sjunga. Kritikern som sågar alla som går upp och stämmer upp, som sitter och lyssnar på om den som sjunger tar rätt ton i rätt tillfälle och som i själva verket inte har en aning om vad hon/han snackar om för fem öre.Denna väljer ofta en låt av Whitney Huston som tex "I will always love you " för att bevisa för alla att den är bäst på detta och oftast slutar detta i en tragedi utan att denna har en aning om att det va ett lidande från första ton till sista. Usch sorgligt.

Den som inte kan sjunga går oftast inte upp förrän den har samlat till sig modet via stadiga paralpy-drinkar och ett X antal sliskiga shots av olika dess slag. Och väl uppe så blir det förmodligen bara pannkaka av allt och alla sjunger med i en salig röra! Detta får denna att känna sig tämligen uppskattad för stunden men vaknar förmodligen med fruktansvärd ångest och ett sms med länken till sitt eget lilla klipp på YouTube. =)
Det finns dock en kategori till som jag inte nämnde ovan och det är den som inte tror att den kan sjunga men blir upp klappad på scen för att någon av " vännerna " skrivit upp nån 80-tals-dänga som " Like a virgin " eller nåt. Denna går motvilligt upp och fullkomligt sågar de andra vid fotknölarna utan att ens veta om det själv. Jag måste nog säga att den delar nog förstaplatsen med den som inte kan men som sjunger ändå.
Detta är i sig inte för själva kareokens skull jag tycker att detta är skoj.. ( ok kanske lite det oxå =) ) men för att få en liten flukt på dessa helt underbara varelser som alla har samma mål: Att få drömma sig iväg en stund i rampljuset, och för att få känna sig som en stjärna för en kväll... helt underbart! =)

Dagens ord:

" Håll fast vid drömmarna för om dom dör är livet som en vingskjuten fågel som inte kan flyga "

Vi hörs!

Kram!