Trasdockan.

Jag snubblar till, styr upp situationen - jag står.
Tar ett andetag, jag går.
Jag tar ett snedsteg , hittar balansen - jag står.
Tar ett andetag, jag går.
Jag trillar handlöst i marken, Aj det gör ont- jag står.
Tar ett andetag, jag går.
Jag får ett slag, jag faller, jag ligger, kan inte ta mig upp, jag reser mig, det smärtar - jag står.
Tar det djupaste andetaget någonsin , jag går!

Idag springer jag tom ett par steg. Jag är trasig men inte omöjlig att laga.
Babysteps men dock steps. Det är mer än vad jag klarade av när jag bara gick! Nu springer jag ibland. Det är stort. Det är karismatiskt. Jag har lärt mig att springa själv! På egen hand utan någon lärare. Jag är stolt. Stolt över mig! Jag är jag! Mitt liv är mitt eget!

Jag släpper in.
Jag vågar.
Hjälp mig att laga mig.
Jag lägger mig i dina händer.
Ta han om mig.
Acceptera mig.
Förstå mig.
Se mig.
Hör mig.


Jag är fortfarande i del två av tre. Men jag är på väg.
Vänta .... jag kommer! Jag har accepterat att jag inte kan vara mer än vad jag är. Jag är jag! Jag har accepterat att jag inte kan vara någon annanstans än där jag är. En dag i taget. Den som inte kan förstå detta är inte heller en del av mitt liv. De som förstår detta är dem som står först i kön!

Tack till alla Er som står brevid mig och låter mig ha min gång. Det betyder mer än vad Ni kan förstå!


Dagens ord:

" Var dig själv, alla andra är upptagna "

Vi hörs!

Kram!