Kommer Ni ihåg när man skrev lappar till den man ville ha chansen på när man va liten? Lappen bestod till största delen av upplägget:
1: Får jag chansen på dig?
¤ JA
¤ NEJ
¤ KANSKE
PS. Svara på rasten DS.
Så lätt, så enkelt. Som flicka förväntade man ju sig att pojken skulle svara på nästa rast eftersom det stod ju faktiskt: svara på rasten...
Man satt på helspänn vid sin bänk och bara väntade på att fröken skulle sluta babbla om vilka städer som låg var i Sverige och att klockan skulle ringa ut till rast.
När det väl ringde så kastade man ner böckerna i sin bänk och sprang fnittrande ut för att få tillbaka sin lapp.
Pojken i fråga tog istället fotbollen under armen och sprang till fotbollsplanen med grabbarna. Där stod man och mer eller mindre önskade att klockan INTE skulle ringa denna gång för att dra ut på rasten så mycket som möjligt.
När klockan ringer stod man kvar och väntade på att lappen skulle komma... men icke...
Besviken gick man in och satte sig vid sin bänk och fick genomlida alla Sveriges städer IGEN.
Klockan ringer återigen och denna gången visste man att det va sista rasten.. tänk om han inte svarar, eller han kanske har tappat lappen.. Man gick ut ( inte så mycket fnitter denna gång utan lite mer " onda ögat - looken "
Och igen tar han fotbollen och sticker! Va e detta? Va händer? Nu har jag gjort bort mig! Såååå pinsamt!! Han tycker att jag e skit-löjlig!
Klockan ringer in...man väntar... och väntar.. och så kommer han.... och denna gång får man lappen kastad på en utan ens en blick men man bryr sig inte..man är så nervös att man inte ens vågar öppna den... vännerna står brevid o hoppar som studsbollar av förväntan.
Man öppnar och får ett JA!! Lyckan är total! Man har en kille liksom! Tämligen nöjd med sin insats går man på lektionen och har aldrig varit så glad över Sveriges städer som nu!
MEN.. nu börjar man gräma sig i att han inte svarade på den första rasten... varför gjorde han inte det? han kanske inte ville egentligen.. tänk om han har berättat för alla sina vänner... o gud jag dör jag dör jag dör... Fan jag vill inte ens titta på honom nu! Så taskigt att inte svara direkt liksom! Åhhhh!!! Så onödig liksom! Han kunde ju lika gärna svara direkt! TÖNT! Jag ska bannemig ta tag i detta och man går med bestämda steg fram till honom och frågar. Men varför svarade du inte på rasten? Vad tror Ni pojken svarar?
" Du skrev ju inte vilken rast jag skulle svara på .... jag var ju tvungen att spela klart matchen först fattar du väl , sånt är viktigt.. och vet du ? Vi vann" Detta med ett leende på läpparna över dagens match-vinst! =) HAHAH
Boys will be Boys and Girls will be Girls. =) Det har alltid varit likadant. Vi flickor tänker och sönder-analysserar allt.. medans pojkar tänker; Äh det tar jag sen..det e väl inte hela världen, jag ska bara fixa detta först...
Är och förblir så här hur mycket man än försöker ändra på det! Men jag kan känna att det e lite charm i det. =) Det är det som gör mannen till den varelse han nu är och kvinnan till den bättre hälften! =) hahahah
Meningen är inte att man ska förstå sig på varann alltid.. om man hade gjort det så hade det inte varit någon sport ju! Och då pratar jag inte om fotbollen för alla Er män som nu läser detta!
=)
Fortsättning följer..........
Dagens ord:
" Ungdomen varar mycket längre än vad ungdomar tror "
Vi hörs!
Kram!
2 kommentarer:
aaaaaahahahaha åh vad jag känner igen detta! Vi hade dock nåt som hette "halva-chansen" oxå haha. Då kunde man ha halva chansen på 2 killar. Herreguuud vilken tid det var haha. PÖSS
HAHHA ja det va tider det... hahah halv-chansen .. jösses.. hahah PÖSS
Skicka en kommentar