Alla har rätt till sin åsikt.. alla har rätt att tycka och känna men man har inte alltid rätten att tala.
Jag blev otroligt ledsen och nästan lite arg idag när jag va och handlade julklappar. Som alla andra vid jultid så stressar man till affärer efter jobbet för att hinna med det sista. Viktigast för mig är barnen i detta läge.
Första affären jag va inne i var leksaksaffären. Tilda har noggrant beskrivit den enda julklapp hon vill ha: En rosa kanin med en röd rosett på örat. Inte för att jag har en aning vart hon sett den men mitt första mål va att hitta denna om det så tog mig hela kvällen. Jag gick raka spåret till mjukisdjuren och började leta.
Jag letade och letade men hittade inget som passade den beskrivningen.
Jag haffade sen en av personalen och beskrev djuret för honom. Han visste inte vad jag menade ( vilket jag kan förstå ) och visade mig andra mjukisdjur som va liknande men jag visste att det inte va några av dem han visade. Jag kände hur besviken jag blev.. det va det enda min dotter ville ha och jag kunde inte hitta det.
Jag letade o letade på egen hand men hittade inte den. Jag kunde nästan känna hur gråten va på väg men jag fick ju bärga mig.
Då jag stod där bland kaniner och björnar och allt annat som nu finns där så kommer det upp en kvinna och antagligen hennes man brevid mig.
Mannen sa: vad e det vi letar efter?
Kvinnan: Ja hon vill ha nåt mjukisdjur .. en nalle eller nåt..
Mannen; Men alla ser ju likadana ut.. Äh vi tar denna.. ta björnen....
Kvinnan sa; Usch va detta e jobbigt... usch tänk på alla barn till fattiga ensamstående mammor eller pappor som bara får välja på en sak, då hade jag fått panik.. nä nu går vi innan jag dör här inne. ... o så gick dom, med en fulaste björnen av dom alla.
Jag stod kvar helt tom och bara stirrade rakt in i djurhörnan.
För dom va det " bara ett djur "
För dom va det bara en grej att välja.. för dom va det bara en nalle hit eller dit.. bara dom fick vad dom skulle så att dom kunde åka hem och smutta på sitt rosé vin utan att ens skänka en tanke på vad deras dotter ville ha och vad det betydde för henne.
Ett dömande som skar i hjärtat. Ett hån till mig som ensam mamma. Vad gör mig till en sämre människa eller min dotter till ett offer för att vi är ensamna?
Dom går in i en affär och köper sitt barns kärlek på ett så snuskigt sätt och ställer sig inte en enda gång frågan: Vill hon/han verkligen ha detta? Utan bara går in utan känsla och bara tar.
Det dom inte tänker på är att den ensamma mamman kanske inte alltid har råd men de finaste och dyraste presenten men vi har råd att ta oss tid att fundera och lyssna till våra barn och har en annan känsla för vad våra barn vill. Vi väljer med omsorg.
I vilket fall som helst så hittade jag inte det jag sökte ( trodde jag ) men tog något som jag trodde hon skulle bli glad över med lite besvikelse i själen så klart.
Kommer hem och sätter grejerna i garderoben för att dessa inte ska hittas av Tilda. Naturligtvis hittas dom ändå och hon kommer springandes emot mig i köket och kastar sig om halsen på mig och säger:
Mamma mamma du hittade kaninen.. du e världens bästa mamma. Skynda dig att skicka den till tomten så ingen annan tar den från mig.Jag vill så gärna ha den. Och tillsammans packade vi in den i det papper hon valde och la den i säcken. Inte en enda gång tjatades det om att få kaninen direkt utan det viktigaste va att tomten hann få den till julafton.
Jag kan lätt säga att det fälldes två eller tre tårar.. kanske fler tom... =)
Man hade lyckats trots allt. Det kändes i själen.
Frågan är om Rosé familjen får samma reaktion, vad tror du?
Dagens ord:
" Det är inte frågan om materialet på klänningen utan kvalitén på den som bär den "
Vi hörs !
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar