Greppar kjolkanterna och niger.

Till Er: 

Jag vill ta tillfället i akt i detta inlägg att rikta ett STORT tack till Er alla som visar intresset för att läsa min blogg, och framför allt tar Er tiden att göra det. Det betyder så enormt mycket för mig, och jag blir alldeles varm i själen min när jag ser hur många som faktiskt läser och besöker min sida.

Jag hade inte för avsikt när jag började blogga att jag skulle publicera det offentligt utan ville ha den mer som en avlastning för tankar och funderingar, endast för eget syfte.
Dock innehåller mina inlägg mycket tankar om livet, situationer och tankar som ibland kan uppfattas djupa och kanske ibland tom lite flummiga, men jag skriver endast om det som bor i mig, i min kropp och i mitt inre.

Att uttrycka mig i skrift, eller genom sång och musik får mig att må bra. Jag får utlopp för det som man kanske inte för en diskussion verbalt öga mot öga om så ofta och det är en frigörande känsla att få skriva av sig. För mig är det så all fall.

När jag bestämde mig för att publicera detta offentligt var jag ju i ärlighetens namn ganska nervös och lite rädd för hur det skulle uppfattas men jag tänkte även: Äh vad fasen, antingen gillar man det, eller så gör man inte. Det är ju faktiskt frivilligt att gå in hit och läsa. En blogg är ju inte till för alla.
Många gånger kan jag ju bli väldigt personlig i mina inlägg, och ibland snudda vid sånt som många kanske tänker på men inte säger, och ibland kan det vara saker människor kanske inte alls håller med om. Jag vill dock betona, att jag inte en enda gång har tänkt på att publicera detta endast för att få folks fokus, utan jag gör detta för att det betyder något för mig. Om jag sedan kan påverka andra människor på ett positivt sätt, är endast en bonus.

Som jag i mitt tidigare inlägg nämnde, så är detta något jag brinner för. Detta är jag, och jag älskar att få uttrycka mig på detta vis. Det är så enormt frigörande och känslan när man sätter punkt efter sista meningen är så skön att det går knappt att förkla. Det är en mycket speciell känsla.

Jag har sedan 2008 bloggat här inne, och inte förrän nu har jag velat, och vågat publicera. För Er som vill läsa tidigare inlägg så finns dessa under just " Äldre inlägg " Eller i sidpanelen till höger under min profilbild.
När jag för första gången nådde över 100 läsare på ett inlägg fick jag en chock! Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle vara SÅ många som fann detta intressant eller värdefullt. Aldrig. Men ack så fel jag hade.

Jag har idag mellan 50-200 läsare på varje inlägg och det är en fantastiskt känsla och jag blir så fruktansvärt glad! Det värmer verkligen.

Ett STORT tack till Er alla! Ni är guld värda för mig!
Jag hoppas att jag i fortsättningen kommer att kunna bibehålla Ert intresse för min blogg!

Tusen tack!

Dagens ord:

" Tacksamhet "

Vi hörs! ( Hoppas jag =) )

Kram!