Så har vi det här med mod. Mod, mod och mod. Jag tillhör den typen av människa som har så jädra bra råd till andra och har många som gärna kommer till mig och vill ha vägledning. Nog för att jag besitter en erfarenhet, och har en del goda sådana att ge på många olika vis och delar gärna med mig om det kan hjälpa till det bättre, men vad händer med att följa sina egna råd? Gör man nånsin det?
Ja det gör man kanske i vardagen, i olika situationer av små eller större slag, men när det kommer till de verkligen stora sakerna - gör man det man råder andra till att göra?
Jag har en dröm. Jag har ett behov. Jag har en känsla, Jag besitter en talang.
Vad gör jag av allt det? Jo.... ingenting! Just .... ingenting. Inget storslaget alla fall. Jag lever upp till min dröm ibland, på mindre tillställningar, jag visar min talang inför få människor, jag uttrycker min känsla i mitt inre, i tysthet, inför mig själv.
Än så länge har detta fungerat utmärkt, och jag kan lätt och ledigt leva på att få uttrycka mig under just den lilla stunden... fram till nu.. eller igår... eller förra månaden, inte vet jag. Det kanske har bott i mig en längre tid, men jag kanske har grävt ner det lika snabbt som känslan kommit. Känslan av att jag inte tycker det räcker med att bara göra det där lilla av det. Men det blir ju mer och mer tydligt vad jag är satt på denna jord för att göra.
Det är en sådan svår värld det där, den estetiska världen. Man måste vara unik på så många sätt för att lyckas. Man måste besitta något ingen annan gör och man måste ha DET.
Ibland undrar man ju vem som bestämmer om man har just DET eller inte. Är det en jury? Eller är det människor runt dig eller är det du själv?
Min dröm är att få uttrycka mig i min musik, eller i min skrift, eller kanske tom i en kombination. Jag vill så mycket med det, men jag vet inte hur. Jag vet inte heller om jag har vad som krävs för att lyckas i den världen. Nog är jag inte helt talanglös, eller helt ute och reser när det kommer till vad jag kan eller om jag är bra på det... men är jag tillräckligt bra? Där kommer modet in. Ska jag sitta här och tycka jag är bra på det jag gör, och nöja mig med det i den utsträckning som finns nu, eller ska jag ta steget och verkligen prova mig fram? Än så länge har ju modet stått i vägen för mig, men känslan har knuffat på och sagt: Gör det, och gör det innan det är för sent, du kan - medans modet säger: Nej, gör det inte, det kommer inte gå.
Kanske handlar det inte bara om mod, det handlar även om självförtroende just i den situationen. Självförtroende äger jag, när det kommer till allt annat i livet mitt, men just det, där är jag svag. Svagare än svagast för att vara helt ärligt.
Jag tror det handlar om att jag vill detta så sjukt mycket, jag har levt med viljan hela livet, det har funnits som en malande grej i mig sedan jag föddes men vad händer om jag inte lyckas? Vem är jag då och vad ska jag då göra till MITT i livet? Jag har ju inget annat än det som jag så hemskt gärna vill göra. Jag har ju ingen annan talang. Det är liksom inte som att jag kan välja och vraka bland talanger och kunskap. Och vad händer om någon tar det ifrån mig?
Självklart kan jag ju gå tillbaka och fortsätta med det jag gör nu, men frågan är om motivationen hålls vid liv när man fått veta att man inte duger, eller man kanske inte är bra nog för den världen. Är det ens lönt att fortsätta? Det är min absolut största rädsla, att behöva känna så. Att tappa känslan för det. Det är ju den jag går runt på, det är den jag andas.
Jag antar att en del glädjs av min estetiska ådra, och jag påverkar säkert någon på ett eller annat sätt och det är jag glad för, för det är ju faktiskt även det jag andas och går runt på. Att få glädja andra är ju det mest fantastiska jag vet!
Nåväl, man kan vända och vrida på detta hur mycket som helst och till förbannelse. Tro mig jag har vänt och vridit och varit förbannad ett ex antal ggr men, jag kommer nog fram till något när tiden är mogen och när saker bara precis faller på plats framför fötterna på mig, det brukar saker och ting göra när jag får bo in mig och landa lite i min tanke och själ. Allt har sin tid, jag ska bara förvalta den på bästa sätt under tiden tills jag hittar vägen som är byggd för just lilla mig =)
Dagens ord:
" Lyssna på dina egna råd, handla efter dem, för hur ska du annars kunna förmedla dem vidare? "
Vi hörs!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar