Jag satt härom helgen inne på ett behagligt ölhak, i en behaglig miljö, lite så där gammalt och slitet. Inne i den delen där vi satt var det möblerat med runda gamla träbord och skinnfåtöljer, omringat av en gigantisk bokhylla som sträckte sig från vägg till vägg, runt om hela salongen, från golv till tak fylld med böcker. Där var inte så mycket som en cm mellan böckerna.
Jag fann mig själv stirra på alla dessa böcker och tankarna flög genast iväg till hur många otroligt duktiga författare det finns. Så många otroligt bra böcker som genom tiderna har skrivits och så många intressenter detta skapat.
Böcker med miljoner av titlar, handlingar och innehåll. Historia efter historia av olika dess slag. Äventyr, romaner, deckare, och romantik. Verklighet eller inte, men alla innehåller en historia av ett eller annat ämne.
Jag undrade vad alla dessa böcker egentligen handlar om, fanns där någon bok som jag hade fastnat för och varför i så fall? Jag kunde inte heller undvika den tanken, om hur det hade varit att få ha sin egenskrivna bok stående i denna gigantiska bokhylla. Eller att ha en egenskriven bok som folk faktiskt läst och funnit inspirerande och fängslande.
Jag fann mig själv virra in mig i tanken om vad jag skulle skrivit om. Vad skulle min bok handla om, och vad skulle jag berätta om som människor hade fastnat för? Vilken målgrupp skulle jag rikta in mig mot?
Skulle det vara spännande, roande, eller kanske romantiskt?
Eller skulle det vara äventyr som egentligen inte finns i det verkliga livet eller kanske bara noveller? Och hur skulle jag lägga upp texten och meningen för att göra den läsvärd och lockande?
Skulle dom som läst min bok vilja läsa något mer om jag hade fortsatt att skriva eller hade jag kanske nöjt mig med att få skriva en för eget tillfredsställande?
Frågorna och tankarna blev många.
Jag har aldrig riktigt varit så mycket för att själv läsa. Jag har inte haft varken ro eller tid till det förr. Jag har däremot alltid älskat att skriva och uttrycka mig i text och estetik.
Jag föreställer mig författare som sådana människor som spenerar all sin vakna tid när dom själv inte skriver, att läsa andras böcker. En sådan som har ett helt rum endast tillägnat böcker, tusentals böcker. En sådan som har en fåtölj med ett fårskinn liggandes på framför en öppen brasa, och brevid ligger en massa papper utspridda överallt tillsammans med en laptop fylld av texter och idéer och ett halvfullt glas rödvin på golvet brevid den ur druckna flaskan.
Är jag en sådan? Nej, jag har varken ett rum tillägnat bara böcker. Jag har inte heller en fåtölj framför en brasa och jag har inte papper liggandes överallt i en enda röra, det är jag för pedantisk för och jag dricker inte rödvin. Men måste det vara så egentligen? Kanske inte, det är nog bara en bild jag fått i mitt huvud av författare. De här spännande människorna med så mycket ord i en enda röra som flyger runt i huvudet. Dom som stänger in sig en hel vår i sig själv och bara skriver, sedan har en färdig bok med ett prydligt omslag som tilltalar ögat och som sedan får sitta vid ett bord och signera sin fint släppta bok i en bokbutik eller som får nåt fancy pris på någon gala.
De där människorna som tilltalar mig så väldigt mycket.
Det är så konstigt dock , att jag aldrig någonsin varit intresserad av att läsa, förrän nu. Jag har nyss läst " 50 shades of Grey " och jag måste säga, det var ju nästan beroendeframkallande. Det var så svårt att slita sig och efter varje kapitel var man tvungen att påbörja nästa för man ville så gärna veta vad som skulle hända.
Sättet hon skrev på, sättet att berätta, psykologin bakom var så fängslande att jag knappt varit med om något liknande förr.
Många tror att den här triologin endast handlar om snusk och sex, och faktum är, frågar man män vars fruar eller flickvänner läst boken, sägs det nästan varje gång att det är tanksnusk och ingen handling bakom. Faktum är, och ja jo visst, en del snusk kan jag nog hålla med om att där var, alla fall i första boken, men bok nr 2 och 3 var så spännande och tankeställande att man själv började fundera på hur man själv egentligen tänker och agerar i olika situationer. Hur långt är man beredd att gå för en annan människa och för kärleken? Är man beredd att uppoffra sig själv och sin person till en sådan grad att man glömmer vem man en gång varit eller är man inte? Den frågan är många ggr ett huvudfrågetecken i boken. Huvudinnehavaren ifrågasätter många ggr just det där. Vad gör jag? Hur kunde jag bli så här? Varför gör jag det här och vem är han att kunna påverka mig så här mycket?
Mycket intressant läsning tycker jag.
Det är ju just så man vill det ska vara om någon i framtiden skulle läsa mina böcker, om det nu skulle bli några dvs. Jag kan ju hoppas och önska att den som läser det jag skriver, vill ha mer, och får samma känsla som jag fick när jag läste dessa böcker.
Stora frågan är bara: Vad i all världen ska man skriva om? Det där har inte riktigt landat i mig än. Antar att jag får stänga in mig i ett rum, en hel vår, eller snarare vinter för den årstiden gillar jag inte ändå, och sprida ut mina papper överallt, dricka rödvin och sitta i den där fåtöljen framför brasan och hoppas på att en bra historia landar i huvudet på mig. =) Det hade varit sjukt häftigt och en dröm jag hoppas ska gå i uppfyllelse någon dag.
Dagens ord:
" Att varje dag tänka på en sak du gärna vill göra, är beviset på en sak du är menad att utföra. Gör den till din, frigör den och utför den annars kommer den för alltid bara vara en sak "
Vi hörs!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar