Jag börjar om varje dag.

Jag måste bara få fråga. Det här med att vakna till fågelkvitter, solen som lyser en i ansiktet, den låååååånga glamourösa sträckningen till följd av en gäsp som avslutas med ett fånigt leende på läpparna - hur många av er gör så varje morgon? Ärligt, hur många? Jag kan villigt erkänna, för mig händer det ca en gång om året...kanske två, och det skulle nog vara under en semester på någon varm ort där inga måsten äger rum.
Nu låter det som jag vore den mest bittra människan som vandrar på denna planet, men så är det inte. Det är bara just den stunden på morgonen när man verkligen måste kliva upp som är sådär nedrans jobbig. Man tycker att det är åratal tills man får sova igen, och varje morgon säger jag till mig själv: Ikväll ska jag gå och lägga mig kl 20. Hur ofta gör man det när kl väl slår 20 kvällen efter? Hmm - inte så  många tror jag. Inte jag alla fall. Och det är ju en himla tur det för om det vore så, då tror jag man ska börja värdera om vad som faktiskt gör en lycklig i livet och om man är på rätt plats och rätt ställe.

Jag vill gärna börja om varje dag. Oavsett hur dagen såg ut dagen innan, oavsett om den var bra eller dålig, så vill jag börja om. Jag vill att varje dag skall vara unik. Varje dag skall ge mig något. Det behöver inte vara i stor utsträckning, utan bara något litet liksom. Det är så klart inget man bara kan sitta och vänta på, utan det måste man skapa sig, lära sig och ta för sig av.

Man kan inte gå genom livet och vänta på att saker ska ske, man måste ta dem.
Du kan inte heller köpa dig livet, du måste förtjäna det.
Inte heller skratta bara för att skratta, själen din måste le först.
Du ska inte kämpa för kärlek, den ska du få för att du är du.
Inte ska du heller försöka göra dig perfekt för någon, du förtjänar någon som älskar dig även för dina brister, för dem har vi alla.
Mal inte dina misstag, lär dig av dem, ta med dig dem, och gör rätt nästa gång.
Säg förlåt om du gjort fel, men förlåt dig själv först, annars är ursäkten inget värd.
Rensa bort det oviktiga, och lyft det viktiga.
Lova inte om du inte kan lova dig själv först.

Så klart kan man inte i varje situation tänka så här, det gör man inte. Människan fungerar inte så. Man agerar olika i olika stunder, och ibland agerar man fel, ibland rätt. Oavsett rätt eller fel agerande, är det viktigt att spela upp det i huvudet igen, när saker och fått landa, och vem vet, man kanske rent av kommer fram till något helt nytt och kanske tom bättre.

Jag är en känslomänniska in i benmärgen. Är jag glad är jag glad, är jag ledsen är jag ledsen och är jag arg är jag arg. Jag kan inte vara något jag inte är eller känner. Det är fysiskt omöjligt för mig. Dock känner jag mig själv så pass, att jag vet, att jag måste landa i varje situation innan jag kan värdera den. Detta oavsett känsla. Jag tror det är nyttigt. Jag tror det är sunt. Jag kliver ur mig själv, ställer mig brevid, och tänker på vad som hände, vad som sades och vilka konsekvenser mitt agerande kan få. Kan jag stå för det jag säger även efter jag landat? Kan jag rättfärdiga mitt agerande även när jag fått sansa mig? Det är inte alltid det behövs en genomgång av varje situation, men jag tror en tanke eller två är sunt även om känslan eller agerandet är positivt eller negativt.

Ibland kan man ju vara väldigt överväldigad av känslor, och man kan känna att man exploderar om man inte får säga eller visa dem, och jag är den första till att tycka man ska visa vad man känner, men även den första till att vara varsam med hur. Allt du gör måste du kunna rättfärdiga oavsett känsla. Glöm inte dem som finns omkring dig, som även blir delaktig i din känsla och ditt agerande... och glöm för allt i världen inte, att börja om varje dag!
Tänk på det! =)

Dagens ord:

" Äh jag har inga, dem finns ovan "

Vi hörs!

Kram!