Så var jag här...

Jaha... så vart jag här. Det var ju ett tag sedan om man säger, men så är ju jag. Ni vet ju sedan innan att jag inte tillhör kategorin av bloggare ( eller bloggare överhuvudtaget ) som tycker det är väsentligt att skriva om vilka trosor som är bäst på HM eller vilket läppglans som ger bäst pluteffekt. Därav tiden mellan inläggen. Nåväl, låt se  nu. Sist jag skrev ( om man bortser från den hysteriska kontaktannonsen ) så handlade det om starten på något nytt, starten på 2012 och dess förändring som jag skulle se till skulle ske.


Man kan ju säga att det nog skett en och annan justering för att göra det hela kortfattat. Jag är inte längre ensamstående mamma, jag skall inte längre bo kvar i min lägenhet och jag har fått ett husdjur på köpet. Det var de stora förändringarna och en del små har väl tillkommit också. Ja ja, jag vet, det är en del att ta in, tro mig, det är det för mig också.


Livet mitt har blivit till ett liv som jag aldrig trodde jag skulle ha, leva i eller ens vilja leva i. Jag hade en vision om livet sedan jag blev mamma och ensam sådan och den har jag hållet fast vid tills nu. Jag skulle leva "The Gilmore Girls life " med Tilda, vi skulle vara ett med varandra, vi skulle uppleva världen tillsammans, bara hon och jag. Ingen man, inga syskon, inga djur och bara vara. Det var min vision och jag älskade den..... då.


Nu - älskar jag det livet jag haft.... då.... men älskar det på ett helt annat sätt nu. Jag uppskattar det livet jag och Tilda har haft tillsammans, då det bara vart hon och jag. Det har varit väldigt nyttigt för henne såväl som för mig och jag tror att vi har skapat varandra till det som har väntat på oss. Vi har byggt upp en trygghet i varandra och ett band som ingen annan någonsin kommer att förstå vilket idag har gjort oss redo att möta annat i livet som även det är en utmaning. Dock utan att möta utmaningarna ensamma, utan i en tvåsamhet.. eller rätt av sagt, tresamhet.


Jag tror, eller jag vill ha det till, att saker och ting är menade skall hända. Det var meningen att jag och Tilda skulle vara ensamma, det var meningen att vi skulle möta världen tillsammans, bara hon och jag, tills den dagen kom då vi var redo för något annat. Jag kan många gånger under våra 8 år tillsammans ha tänkt: Är detta verkligen vårt liv? Är detta vad vi skall vara för alltid, är detta vad som ligger för oss eller finns det annat? Jag ställde mig dem frågorna många många många gånger under åren, men till slut lade jag av att undra och levde i en acceptans att det skulle vara så. Då den acceptansen infann sig, kändes livet och dess utmaningar hur enkla som helst. Frågorna fanns på något vis kvar, men skillnaden var att jag plötsligt hade svar på dem, och svaren var enkla och väldigt behagliga.


Vissa människor behöver kanske inte den " tiden " att utvecklas som jag har behövt. Vissa är redan där direkt, och somliga kanske föddes just.. där. Vad vet jag? Det jag vet är att för min del är det viktigt att ha sitt på plats innan man träder in i en ny fas i livet. Man måste på något sätt rannsaka sig själv, ta reda på vad som är viktigt, ta reda på vad man vill, och hur man vill göra det, innan man kastar sig på en ny karusell. Många kanske säger att det är att tänka för mycket, eller att slösa med tid, andra ( jag då ) säger att det är individuellt. Det finns så många olika sätt att vara spontan på, när det gäller beslut om livet och hur man vill leva det, är en eftertänksam spontanitet på sin plats. När det gäller ett resemål eller hårfärg är: " Tänk-inte-för-mycket-spontaniteten ett faktum. Men som sagt, alla är vi olika och tänkte på olika sätt. Det finns inget rätt, det finns inget fel. Man är vart man vill vara i sin egen person.


Jag är glad över det livet jag har nu. Det livet som ligger framför mina fötter och jag är oerhört stolt att jag, just jag, har levt det livet jag en gång levt, för att kunna leva det livet jag skall med huvudet högt.
Jag önskar att den känslan får lov att bo in sig hos alla människor, för den är sååå värd att vänta på! =)


Dagens ord:


" Tänk mycket, ställ många frågor, hämta erfarenhet, men svara på dina tankar och känslor i ensamhet för de rätta svaren bor redan i din själ "


Vi hörs!


Kram!