Äpplet faller inte långt från päronträdet.

Man har alltid fått höra det som barn.. just den frasen och man förstod aldrig vad det betydde. Vadå äpplet faller inte långt från päronträdet? Vad menade dom? NU vet man vad alla menade när man ser sin egen växa upp. Ibland blir man nästan mörkrädd kan jag säga. Ibland både hör man och ser man sig själv i denna lilla människa som har världens största personlighet. Både på gott och ont kanske jag ska tillägga. Det är ju inte alltid lätt att vara lika. Jag menar, då tom mina föräldrar säger att det är som att se mig 31 år senare så kanske ni förstår lite bättre. Och för att tillägga ytterligare så har dem inte haft det så lätt alla gånger. Hahah.

Jag brukar alltid säga: Om hon blir något av vad jag var när jag växte upp blir det internat ögonaböj.. men vet ni? Jag lever i det nu, hon är ju en liten miniatyr av mig, på alla sätt ni kan tänka er. Mina ord, mina minspel, mitt humör, min vilja och envisa och framför allt: Bestämdheten. Det är inga om och inga men här inte. Jag kan ändå tycka det är härligt, för personlighet är bra, det tar en långt, samtidigt som jag vet att det kan blir en kamp. Vi pratar mycket med varandra, bråkar sällan, men när vi väl ryker ihop så är det allvar. Dock ska jag säga, att allt som oftast slutar det med att vi fem minuter senare kramas och säger förlåt. Vi klarar inte av det där, varken hon eller jag. Jag har aldrig varit mycket för det här att bråka med sina barn. Jag förstår inte logiken i det, och jag förstår inte vad det ska ge barnen. Det är inte lönt att skrika och gapa och straffa, det enda barn hör är skriket, och aggresiviteten, dem hör ju inte vad du säger och innebörden i det om man bara gapar och håller på. Ett barn ( och framförallt mitt kan jag säga ) behöver förklaringar och tillrättavisningar i lugn miljö där dem får lära sig varför man inte ska göra och säga vissa saker. Ett barn kommer aldrig, och då menar jag aldrig, förstå om man tex bara säger: sluta.. Ett barn kommer undra varför det ska sluta, och det absolut värsta du kan säga är: Därför. Vadå därför?? Vad är det för nåt? Barnet kommer då att prova igen för att se vad därför betyder.

För mig, betyder det bara: Jag orkar inte lägga tid på dig och på att förklara så nu är det ett därför.. vilket är helt galet.

Jag tror mycket på det här att prata och att förklara. Jag vet att vi har vunnit mycket på det här hemma. Det vill till att man väljer sina fighter, speciellt när man är ensamstående förälder. Man har ju inte samma möjlighet att " lägga över " på någon annan, eller gå in och stänga in sig i ett rum för att lugna ner sig, man måste ta det själv, hur jobbigt det än må vara.

Nu har jag ju det fina att ha ett barn som är exemplarisk på så många sätt. Hon svävar väldigt sällan ut, och gör saker hon inte får eller ska. Och gör hon det, kommer hon hem och berättar det med en gång. Jag tycker det är en jättefin gåva och jag är så glad för det. Jag tror och hoppas vi kommer att vinna på detta i längden.

Än så länge funkar det utmärkt alla fall. Man måste hela tiden gå tillbaka till sig själv, vad vill jag ha av andra människor, vill jag ha att någon står och gapar mig i huvudet, vill jag att någon inte förklarar för mig när jag har gjort fel? Nej det vill man ju inte, man vill inte det. Man får inte glömma att barn är små människor, individer precis som vi vuxna. Lika mycket respekt som vi kräver, kräver dem tillbaka. Jag är välsignad med en fin relation till min dotter, och inte minst - en exemplarisk sådan. Det vore synd och förlora det just för att man inte " orkar " lägga energin på relationen. Så klart är man trött ibland, och så klart vill man bara ställa sig rätt uppochner och skrika rätt ut, det vill alla, varesig man är ensam eller två om det, MEN, man gör inte det. Man gör det bara inte.. kanske innombords, men aldrig så det syns eller märks.. DET är en viktig skillnad! Visa dina barn hur man uppfostrar, dom kanske ska uppforstra själva någon dag, och då vill du väl vara en förebild? Eller?

Dagens ord:

" Var mot andra som du själv vill att andra är mot dig "

Vi hörs!

Kram !