Lite här och lite där..

Jag tror att vart du än befinner dig i livet så är du inte helt på ett och samma ställe. Jag tror inte att någon människa har en plats i livet där du finner dig helt på plats. Det är ju alltid så att man önskar sig något man inte har. Det behöver ju inte innebära att man är olycklig i det man har eller i det man lever i utan mer att man har en annan plats man hellre vill vara i, i olika situationer. Det kan bara vara så enkelt att man behöver komma bort från vardagen en helg, fly bort från stress och förväntningar, eller så kan det vara att man har en dröm man jagar, eller kanske rent av bara går genom en förändring. Oavsett vilket så finner man sig i situationer då man önskar att livet såg helt annorlunda ut. Alla människor känner så någon gång. Inget som vanligtvis är allvarligt eller inget som man heller alltid gör något åt, utan det räcker ibland att tanken på annat finns där.

Ett bra exempel är när man är förälder. Man älskar sina barn ovillkorligt i alla lägen. Man är inte alltid överens och ens vardag kanske inte alltid är på topp, men man älskar ändå det livet trots allt. Dock ibland så kommer man till punkten då man bara vill vara sig själv. Inte mamma, inte fru eller man, utan bara JAG. Man är dock olika, man väljer att vara bara JAG på olika sätt. Som tidigare nämnt så väljer vissa att åka bort med väninnorna en helg, vissa kanske går på en spabehandling och vissa kanske bara nöjer sig med en utekväll på stan. Hur som helst så tror jag att man lever två liv på något sätt. Man är lite här och lite där. Då man har sitt vardagliga liv med allt vad det innebär, så avgudar man det. Man arbetar, tar hand om barnen ( om man nu har sådana ) kanske har kvalitetstid med sin man eller fru, ja vad som helst egentligen. Sen kommer man till den delen då man bara vill va. Då man slipper alla måsten, då man slipper tänka och framför allt, då man bara kan släppa allt. Tror man alla fall. Man gör ju aldrig det fullt ut, men för stunden kanske.

Jag kan känna så. Jag har mitt liv, jag har min dotter och jag har min familj, jag älskar att leva det livet.
Sen har jag livet då jag inte är mamma, dotter eller kollega. Då jag bara är Lina. Då jag kan umgås med mina vänner och göra saker som bara jag vill. Under den tiden och lite innan man träder in i den rollen så har man en längtan, förväntan och man blir nästan som tonåring igen. Även om det bara handlar om en enda kväll så är det en befrielse just då. Då man får leva ut det man inte kan leva ut annars. Oftast handlar det bara om just den kvällen för när man sen vaknar på morgonen och Tilda inte är där, när man bara är helt själv, så kommer saknaden. Saknaden efter henne, saknaden efter sitt liv och sin vardag. Helt sjukt när man tänker efter Man kan ibland känna att man riktigt längtar efter den där enda kvällen man har för sig själv, man planerar i minsta detalj för att den ska bli så händelserik som möjligt och så bra som den bara kan, och sen när kvällen är slut och man kommer hem, ja då vill man tillbaka till sitt liv igen. Sitt vanliga liv.

Jag tror att alla är lite här och lite där. Jag vill ju ha det till, att om man lever på ett och samma sätt alltid, dag ut och dag in, vecka ut och vecka in så blir man olycklig. Man behöver en break från livet helt enkelt och det är helt ok att säga det rakt ut utan att få ett dåligt samvete eller känna att man sviker den man lever med eller sina barn. Man är en mycket bättre fru/man/mamma/pappa om man bara får andas ett tag. Även om det bara är för en kväll eller en natt, så behöver man andas. Det gör en till en ny människa och framför allt pigg och vital igen. Man hinner sakna, man hinner hämta kraft och man hinner bara va, vilket jag tror är det viktigaste av allt. Jag kan helt ärligt säga, och jag skäms inte över det, jag är en sån person som behöver extremt mycket utrymme. Jag behöver min space och jag behöver få vara bara jag annars spricker jag. Jag går sönder helt enkelt. Jag blir ingen bra mamma, vän eller något annat om jag inte får andas och hämta kraft. Jag tror inte heller att det bara handlar om just det, utan mer att man vill inte förlora sig själv och sin frihet. Man vill vara ung och leva som förr fast inte alltid. Bara just då. Sen vill man tillbaka igen. HAHA.. låter helt vrickat men jag funkar så alla fall. Och det är JAG! Så är det bara. Man uppskattar livet vart man än är, även om man är lite här och lite där. Man ska bara hitta en balans mellan dom två sen är livet fulländat. Visst känns det bekant? =)

Dagens ord:

" När du är ung lär du, när du är äldre förstår du. "

Vi hörs!

Kram!