Vad hände där liksom?

Alltså... nu blir jag nästan mörkrädd. Ni vet när man som yngre bara trodde att folk överdrev när dom sa att saker och ting kommer med åldern. Eller klassikern: " Vänta bara tills du kommer upp i min ålder, då.... "
Amen kom igen. Nu är man ju där själv. Ni vet när man börjar hitta diverse skavanker både här och där. Skavanker som man inte alls trodde skulle komma NU... utan myyyycket senare. Men det är bara att inse att man inte är 20 längre I guess.

Som idag, jag var hos optikern och skulle göra en helt vanlig syn undersökning för att kolla så allt va ok. Kommer ut med ett markant mycket värre synfel än vad jag hade för två år sen. Vadå liksom? Va man så mycket yngre när man var 28 eller? Känns ju lite som man blivit sååå mycket äldre på bara två år. Märkligt, mycket märkligt.

Jag har aldrig varit den som trott på att man får åldersnojja eller ångest för att åren går. Jag har mest bara tänkt att man blir ett år äldre för varje år som går men inte att man liksom börjar få panik som vissa får. Jag har aldrig tänkt så eller varit rädd för att åldras så sätt men nu när vissa saker bara uppträder till höger och vänster så börjar man ju liksom undra. Nästan så att man blir lite paranoid på nåt sätt. Man börjar leta rynkor och pigment förändringar och för att inte prata om gråa hår. Än så länge har jag inte hittat något sådant ( kan vara för att jag färgar det innan man ens ser en utväxt, ha ha ) men det kommer väl det också.
Jag kan helt ärligt säga att det blir ju lite vad man gör det till också. Vill man inte se äldre ut än vad man är så behöver man inte. Det gäller bara att ta hand om sig själv och vårda det man har utan att vara överdriven så håller man sig fräsch tror jag. Sen när det kommer till att saker förändras har väl sin charm det med. Man måste ju acceptera att man blir äldre och med det kommer ju en förändring såväl för mig som för alla andra. Det finns väl inget värre än att se en kvinna på 55 år som knappt har något ansiktsuttryck pga all botox hon sprutat in i huvudet. Eller all underlagskräm som spricker i ansiktet på henne när hon ler. Inte för att hennes leende syns för att hon har dödat alla muskler och vävnader i ansiktet med diverse gift men Ni förstår vart jag vill komma va?

Jag tror att varje tid har sin charm. Jag vill ha det till att om man bara tar hand om sig själv och lever ett sunt liv så blir man bara snyggare med åren också. =)

Dagens ord:

" Varje rynka visar bara var ett leende har suttit. "

Vi hörs!

Kram!