Ja jösses.. vad ska man säga? För första gången i mitt liv har jag besökt en bröllopsbutik. Inte vilken som helst, nej nej, utan en butik på två våningar med diverse bröllops/fest kläder, och inte var som helst heller utan i självaste Vinslöv. En liten liten håla en 10 mil från Malmö. Kändes som en hel evighet att ta sig dit. I vilket fall som helst så var detta i särklass det absolut sjukaste jag sett. Det va tulltiga klänningar med puffärmar, spets i alla dess former och bokstavligen på alla dess ställen, skor till förbannelse och underkläder för alla dess storlekar. Har aldrig sett på maken till butik. Vi va där för att prova ut våra tärnklänningar. Cicci och Sofie har ju redan varit där och fuskat lite...... Jag däremot va en Vinslövs-oskuld. Jag va i chocktillstånd en kvart innan jag fattade vart jag befann mig.
Sofie visade sin tärnklänning och tyckte att vi skulle ha samma. Ja ja tänkte jag, varför inte. Så jag trädde in i provrummet och fick på mig en lång champagne färgad klänning i tub med en herrans massa tullt i kjolen. Jag va full i skratt när jag stod i provrummet och hade inte hjärta till att säga; nja detta va ju inte helt jag så jag tog ett djupt andetag och gick ut i butiken. Sofie bara tittade och sa med lite osäkerhet i rösten: Ja den va ju fin. Och efter detta kom gapskrattet från mig.
Tänk er så här: Lina - 49 kg. 163cm lång, allmänt petitt och för inte minst prata om de diverse tatueringarna som också uppenbarligen kröp fram lite här och var. Det enda som man faktiskt lade märke till va just dom och ett huvud. Resten va täckt av en socker söt tulltig klänning ( som dock är jättefin på Sofie och säkert på andra också ) som gjorde att jag genast blev ca 100 cm lång istället för mina 163, mina axlar och överkropp va näst intill obefintliga och huvudet blev som en liten golfboll jämfört med resten av stallaget. HAHAH.. Detta va verkligen inte alls jag. Vi alla insåg ju så klart detta och det blev till att välja en annan. Jag testade och testade. Va den inte för " söt " så va det för lång och va den inte det så va den för stor. Till slut hittade vi en modell som vi trodde skulle funka. Glad i hågen går jag ut och alla säger då; jaaaa men den va ju .... tills jag tappar klänningen så att jag står med den nere vid midjan i bar överkropp och sa: Ja det blir ju ett gott skratt i kyrkan och en bikt dagen efter som jag ska ha denna modell-jäveln. HAHAHA
Det blev ju ganska bra till slut trots alla skratt och magknip och jag lyckades hitta en som jag ville ha.
När detta moment änligen var klart så kom vi alla fram till att den minsta storleken va ju så klart för stor till mig så det blir att beställa hem den från England i en storlek som egentligen inte finns varav att butiks assistenten sa ( med fullt allvarlig stämma ): vi kanske ska testa en brudnäbbsklänning i alla fall så blir det inte så dyrt! Då avled vi! I ett skratt som inte går att beskriva. Hon insåg ju så klart också hur bisarrt det skulle se ut. En trettio årig tjej med en brudnäbbsklänning med ett släp som egentligen skulle finnas på golvet men som hade istället suttit i svanken på mig. HAHAH... Jösses säger jag bara. Vilken dag. Men ack så mysigt ändå. Det är ju så här det ska vara. Jag skulle inte vilja byta ut denna dagen mot något i världen. Eller att få vara med om dessa ögonblick trots att jag kanske inte är den socker söta tjejen som är helt inne på spets och puffärmar men jag njöt av varje sekund. =) Det är ju inte puffärmarna som gör denna dagen.. det är allt runt om och inte minst sällskapet.
Tack för att jag få vara en del av dig och ditt liv Cicci.
Dagens ord:
" Var dig själv, alla andra är upptagna "
Vi hörs!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar