Milstolpar.

Vi alla har dom på ett eller annat sätt. Milstolpar. Vissa har kanske familj som en milstolpe, andra karriär eller framgång på annat sätt. Jag tror att det är en definitions fråga om hurvida en milstolpe ska tolkas.
För mig finns det inga faktiska milstolpar så sätt utan jag tar det mest som det kommer. Naturligtvis har man ju funderingar omkring hur man vill att vissa saker ska se ut eller vara men det är sällan det blir som man tänkt sig eller hoppats på. Alla fall för mig.
Men att få vara delaktig i andras milstolpar är minst lika stort för mig som att uppnå en. Att få vara en del i en annans människas lycka och dela den är något som är en otrolig ära för mig.

Jag är väldigt omhändertagande som person. Jag ser hellre att andra har vad dom behöver än att jag själv har det och det visar sig på många olika sätt. Många gånger på både gott och ont. Jag har en tendens att glömma bort mig själv i vissa situationer och för mig är det inget negativt utan snarare något jag mår bra utav. Jag tror att det har mycket att göra med min situation i livet och hur jag har fått leva de sista åren. Jag kan inget annat på något sätt vilket på ett bisarrt sätt känns bra. Jag mår bra av att få ta hand om andra och se till att människor i min närhet mår bra. Det är nog en av mina milstolpar ( om jag nu ska kalla det så ) Det är en stor del av mig och min personlighet. Det är inget jag går omkring och tänker på varje dag utan det är nog bara en del av mig och man glömmer lätt att man är så. Eller alla fall jag gör det men i helgen blev det väldigt påtagligt och jag fick veta det med besked också:

Jag fick en tung uppgift som kräver otroligt mycket fokus och planering. Jag ska vara tärna på min bästa väns bröllop, jag ska sjunga två låtar i kyrkan och jag ska även vara toastmadamm. För mig är detta en otrolig upplevelse och jag är väldigt lyckligt lottad att få vara en del av deras viktiga milstolpe. Att få veta att man är så betrodd och stor som person för dessa två är något som för mig är en lika stor milstolpe för mig som för dom.
Jag är världens största fan av kärleken men jag tror dock att den inte är till för alla. Jag tror inte att det är alla som får uppleva den så som den ska vara på riktigt. Men när man får se den på så här nära håll, att få stå brevid och titta på hur två människor respekterar varandra och älskar varanda är helt fantastiskt, och framför allt på ett sånt äkta sätt så vill man ju naturligtvis göra allt för att fira den på ett perfekt sätt. För det tåls att uppskattas. Detta är för dem en milstolpe så stor att den inte ens går att ta på. Det är härligt att få se på. Det känns i hjärtat.

Jag är verkligen jätte glad för deras skull. Dom om någon förtjänar detta efter allt som varit och jag hoppas att jag kommer att bidra till att deras dag blir inget annat än perfekt.

Tack för att jag får vara en del av era liv. Jag älskar Er med hela mitt hjärta!

Till Cicci och Mange.

Vi hörs!

Kram!