2,5 timme senare.

Då va man hemma igen. Hemma efter en härlig vecka i Kroatien med massor av sol,bad och avkoppling. Ganska otroligt hur fort man vänjer sig vid en situation. Det tar 2,5 timme att åka från Sverige till Kroatien med flyg. 2,5 timme att " byta livsstil " och befinna sig i ett annat tillstånd. Direkt när hjulen på planet stöter i landningsbanan och lampan för bältet släcks och dörrarna på planet öppnas så är man i ett helt annat tillstånd. Man liksom lämnar sitt liv för ett annat känns det som. Man tar ett steg ut på trappen till planet och andas in ett annat lands luft. Tänk att det bara tar 2.5 timme att intaga detta tillstånd.
Väl inne på hotellet satte jag mig i den finbäddade sängen och tog fram mitt block för att skriva lite om resan. ( Trodde jag. ) Skriva om hur flygningen gick ( flygrädd som man är ) men istället skrev jag om just detta. Att man på så kort som ett par timmar kan ställa om liksom.
Hemma i sin vardag i sitt vanliga land i sitt vanliga liv skulle man aldrig någonsin ställa om på det sättet. Det hade tagit mig veckor eller kanske tom månader att ställa om och leva på ett annat sätt. Här hemma är det så svårt att komma från sin vardag, sina rutiner och sina "krav ". Men vilka krav? och vilka rutiner? Jo endast de rutiner och krav du själv skapar dig. Visst är det lätt att sätta upp allt det där för en själv men för att bryta dom då? Hur svårt är det? Och hur lång tid tar det? Det är ju inte klokt när man tänker efter.
På 2,5 timme fanns inga krav eller rutiner eller måsten. De bara försvann där uppe bland molnen under planets vingar. Puff sa det så var dom borta. Så skönt. Så avslappnat och tomt.

En fantastisk vecka med sol,bad och många skratt. Hotellrum med en säng lika hård som asfalt, smör som smakade som jag vet inte vad och mjölk som smakade som om den hade kommit direkt ur ett juver, men vem brydde sig? Inte jag alla fall. Jag njöt av varenda dag och varenda natt. Tänk så snabbt man vänjer sig och accepterar läget. Klar att det slog lite över när jag och Tilda upptäckte att vi hade en skorpion på besök i rummet men skrattar åt det idag efter att man ( jag ) betett mig som ett psykfall över detta djur. Men med all rätt för vad kunde hänt om någon av oss hade stuckit in foten i en sko med en skorpion i ... hmm... ja det kan man ju fråga sig. Inte allt för skoj antar jag.

Tänk sen... 2,5 timmar på andra hållet. Tillbaka till norr. Upp till Sverige och in på Sturup. Vips så var jag tillbaka i samma rutin och samma tänk. Måste laga mat. Måste städa. Måste tvätta. Måste Måste Måste.... och allt måste ske på rutin och på ett visst sätt för att ens vardag ska gå ihop. Men är det verkligen så det måste vara? Nej det måste det inte. Men du är den enda som kan skapa dig nya steg och bryta kedjan. Bara du. Sätt igång. Öppna nya dörrar och stäng dom inte förrän du har det bästa. Nöj dig aldrig med det näst bästa. Du är värd mycket mer. Man vill ju inte titta tillbaka på sitt liv och tänka: Jag skulle gjort si eller skulle gjort så. Man vill ju ha uträttat så mycket att man inte kan ångra något. Man vill ju faktiskt lämna detta liv nöjd. Eller?

Dagens ord:

" Det är en märklig sak med livet: Om du vägrar acceptera något annat än det bästa så kommer du väldigt ofta att få det "

Vi hörs.

Kram!