Jag har ett stort intresse av människor Jag älskar människor och är oftast väldigt fascinerad av dom. Det händer väldigt sällan att jag blir förvånad. Alla är vi olika och det får man förstå och ha en respekt inför. Men när en situation blir så uppenbar som den ibland blir så kan man inte låta bli att förundra sig och kanske höja ögonbrynen för en sekund eller två.
Ni har väl alla hamnat i situationer där man hade en uppfattning från början som sedan tar en helt annan vändning än vad man trodde den skulle göra. Man hamnar liksom in en liten trans och man vet inte alltid hur man ska ta sig ur detta uppstådda tillstånd.
Jag anser mig själv vara en ganska enkel person att ha att göra med. Jag är inte så komplicerad och jag finner mig oftast i alla situationer MEN jag kan inte vara falsk. Jag kan inte måla på ett leende om jag tycker saker och ting är fel. Jag kan inte bara le och vara söt. Inte för att jag heller ställer till en scen när jag tycker och tänker nåt men jag är inte heller oärlig om jag blir tillfrågad. Detta kan naturligtvis vara på både gott och ont men i dom flesta fall tror jag att man vinner på det i längden trots att sanningen ibland svider. Det gäller bara att sköta det snyggt. Naturligtvis är inte alltid sanningen det rätta och i exrema fall mår man kankse tom bättre av att inte veta den, det är ett avgörande man får ta ställning till i just den situationen. Det som får mig att höja ögonbrynen är en falsk levnads standard. När allt ska se bra ut på utsidan men på insidan döljer det sig både det ena och andra. När en standard blir så uppenbar att alla, och då menar jag alla, kan se rakt genom men personen i fråga sätter på sig ett skal för att dölja det som egentligen är. Allt ska se bra ut.. man bor i ett fint hus, kör den finaste bilen och har de senaste trendiga sakerna som kostar en förmögenhet.. då man istället lever på havre grynsgröt på kvällarna för att man har inte råd att kosta på sig vanlig mat i slutet av månaden. Man ser till att sina barn har de senaste märkeskläderna och ser till att dem får skjuts i den nya Porschen till skolan när de senare tvingas se mamma o pappa fylla sig på vin på kvällar och helger. Allt för att plåstra såren och slippa tänka på att man egentligen inte är speciellt lycklig utan bara målat upp en fasad för att dölja allt som finns under ytan. Det är dessa människor som förvånar mig. Tänk så mycket energi det går åt att hela tiden ljuga för sig själv och andra för att man vill dölja sitt egentliga liv.
Samtidigt förstår jag dom på ett eller annat sätt. Det kanske inte är så lätt som man tror alla gånger men förr eller senare kommer det fram ... allt kommer fram.... oavsett om man vill eller inte.. allt kommer upp till ytan så småningom Det måste vara mer förnedrande att behöva visa sitt rätta jag när man så länge varit någon annan än att bara vara sig själv hela tiden.
Det finns dock en viss skillnad på dessa " materiella " människor och dom människorna som lever med ett olyckligt hjärta. Det är inte lika lätt att kanske ta sig ur ett dåligt förhållande man haft i flera år och det kanske är barn inblandade osv, som det är att flytta från sin exklusiva hus. Jag tror att dom flesta i ett dåligt förhållande lite " skyller " på sina barn. Jag stannar pga barnen, vi vill göra det bästa för dom.. och DET ska man ha stor respekt för... dock är jag en människa som inte tror att det heller håller i längden eftersom jag är själv separerad ensamstående mamma .. MEN det är kanske inte lika lätt för någon annan att gå ifrån.. som det var för mig.. vilket jag vill poängtera att jag förstår. Vi lever ju i olika förhållanden med olika bakgrunder och det finns en förklaring till allt. Det får man inte förglömma.
Dagens ord:
" Vi skulle bry oss mindre om vad andra tänker om oss om vi insåg hur sällan de faktiskt gör det."
Vi hörs!
Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar