Upp eller ner?

Amelia: Nå din idealvikt på två veckor.
Aftonbladet Klick: Bli strandsmal på sex dagar.
Veckorevyn: Ät dig smal på fyra veckor.

Etc Etc Etc....

Jag blir så trött. E det någon som har tänkt på det andra hållet någon gång? Jag menar , tänk Er själva om man hade ägnat en tanke nån gång åt de som vill gå upp i vikt. Man kan hitta miljontals sätt i alla möjliga tidningar om hur enkelt det är att gå ner i vikt och hur många metoder det finns. Ni kan säkert tänka Er en hel massa redan nu. Pröva nu att tänka på hur många sätt det finns för de trådsmala som vill gå UPP i vikt.. inte så många va? Det finns faktiskt egentligen bara två sätt: Äta och Träna och detta i kombination. Det är inte heller garanterat att man går upp för det och tro mig.. JAG vet. Ni läser om en tjej som provat ALLT för att gå upp i vikt. Om en tjej som aldrig vägt över 50kilo i hela sitt liv förutom som höggravid och då lyckades jag nå upp till 58. Jag jublade när vågen kom över 50-strecket hos barnmorskan och tro mig.. man fick en och annan konstig blick därefter. Jag har testat ALLT: Från att dricka 3dl grädde om dagen till att äta bodybuilding pulver för att försöka nå lite över gränsen än en flugvikt. Jag fick jämt höra när jag vart yngre: Vänta tills du fött barn.. då blir det annat. MMMM visst.. gick ner till mindre än vad jag vägde INNAN jag blev gravid på mindre än två veckor efter förlossningen och såg ut som ett kokt spagetti med två clementiner där fram! Jättekul!!! ha ha!! NOT!! Snacka om besviken! Hade ju hoppats på att alla fall fem kilo kunde stanna men icke så nicke. Man va tillbaka på ruta ett igen.

Vet Ni vad det värsta jag kan höra är i detta sammanhang?
" Du har sån tur Lina, du kan äta vad du vill utan att det syns. OCH du har tom fött barn, det är sååååå orättvist "
Men jag ska tala om en sak för Er. Det ÄR inte så kul som alla tror. Hur kul tror ni det är att aldrig hitta kläder som passar för att allt hänger som trasor på en? Hur skoj är det att som kvinna vara ganska kurvlös och inte känna sig kvinnlig? Och sist men inte minst; Hur tror Ni att det känns att aldrig bli tagen på allvar när man säger att man mår dåligt över sin vikt. Att bara få ett skratt eller den där klassiska kommentaren: " Ska vi byta,du kan få lite av mig " . Helt seriöst så tror jag folk glömmer att det är minst lika jobbigt att vara smal och tunn som det är att vara stor och överviktig. Det är lika plågande vilket som. De flesta säger att övervikt bär med sig mer problem rent kroppsligt än vad underviktiga gör men det är inte sant. Visst.. överviktiga har större risk för invärtes sjukdomar såsom hjärt och kärlsjukdomar osv.. medans underviktiga lider av andra problem såsom uttorkning, undernärdhet, försämrat immunförsvar osv. Men det är som sagt sällan folk tänker på det. Det är också sällan man tänker på en sån enkel sak som när man blir sjuk. Man tappar i vikt pga nedsatt aptit osv.. för oss streck så tar det 6 mån att gå upp dom kilona man tappat på fyra dagar och under dom sex mån har man säkert hunnit bli sjuk mer än en gång till så Ni kan ju själv tänka Er.
Det man inte heller tänker på är alla blickar och fördomar. Man blir direkt tagen för att vara en som är helt manisk över sin vikt och som svälter sig för att hålla sig smal och som saknar personlighet för att man är så ytlig och bara bryr sig om sin kropp. DET är jag jäkligt trött på. Man vill inte bli klassad som " en av dem " och man vill inte att alla andra kvinnor ska titta på en med dömande ögon. Ni får tro vad Ni vill men det ÄR lika jobbigt på båda håll oavsett vad andra säger.
Jag skulle önska att vi sytrådar också kunde få en spalt i tidningen;
" Gå upp tio kilo på fyra veckor "
DET hade varit nåt det =)

Dagens ord:

" Insidan av ett yttre är större än utsidan av det inre. "

Vi hörs!

Kram