Livets goda gång.

Om du fick frågan: Hur gammal vill du bli? Vad hade du svarat? Jag vill leva i evighet? Jag vill bli hundra eller kanske bara sextio?
För min egen del skulle jag nog bara vilja leva tills jag blir så gammal så att jag inte orkar ta hand om mig själv mer. Tills man blir beroende av andars hjälp. Jag menar, tänk dig själv att leva tills du är, säg, nittio. Du har fram tills dess klarat allting själv. Levt ett bra liv med god hälsa. Uppfostrat barn och fått se dina egna barn få barn och kanske tom barnbarnen få barn. Att leva i ett långt lyckligt äktenskap med massor av lycka och haft en bra karriär. Helt plötsligt kommer du till den punkten i ditt liv när du helt plötsligt kommer på dig själv att glömma kaffekokaren på när du går ut och handlar. Det tar numera en timma för att komma ner till affären som innan tog dig tio minuter, och när du väl kommer ner dig har du glömt vad du skulle handla och går hem igen. Väl hemma kommer du på vad du skulle handla och går igen. När du kommer hem står halva köket i rök pga kaffekokaren du glömde stänga av. Du börjar få mer och mer krämpor och du kommer på dig själv säga " va " till alla som pratar med dig för att du inte hör vad dem säger.
Helt plötsligt har det gått så fort att dina barn har bestämt att du ska ha hjälp av hemtjänst och nu ska främmande människor in i ditt hem och rota bland dina saker när dom ska städa till dig. Eller så fort du ska ha medicin så måste detta övervakas så att du inte tar fel eller för mycket. Du blir helt plötsligt lagd i andras händer.

Jag ser på min mormor som är 87 år. Hon har levt ett fullt friskt liv med man och fyra barn. Hon har sex barnbarn och har sju barnbarns barn. Hon har överlevt sin tre år yngre man som hon varit gift med i 56år. Jag har aldrig upplevt min mormor som gammal eftersom hon är så vital förrän på den senaste tiden. Hon går mycket sämre och behöver hjälp med allt. Hon bor dock fortfarande hemma själv men är beroende av hemhjälp. Hon åker på den ena infektionen efter den andra och blir mer och mer svag efter varje gång. Ni förstår.. det är svårt att se en människa som står en så nära att nästan tina bort. Hon brukar säga till mig; Usch Lina, bli inte så här gammal, det är som ett heltidsjobb. Det gör ont att se henne så och jag ställer mig frågan; vill jag bli så? Vill jag bli så gammal att jag önskar varje natt jag lägger mig att jag inte ska vakna. Det enda hon vill är ju att komma upp till morfar för hon saknar honom så. Vill man bli så? Nej det vill jag inte. Jag vill inte det. Jag vill inte behöva vara beroende av att andra ska minnas åt mig eller hjälpa mig duscha. Jag vill inte att mina barn ska behöva ägna sitt liv att ta hand om mig. När jag kommer så långt eller OM jag kommer så lågt då vill jag inte mer. Så klart är ju mormor tacksam för allt hon fått uppleva och glad för sin hälsa osv men hon vill inte mer. Hon orkar inte.
Så jag ställer dig frågan; Hur gammal vill du bli?

Dagens ord:

" Lev livet till fullo men gör slutet till ett accepterande "

Vi hörs!

Kram!