10 år senare.

" Det kommer med åren " är en fras man hör lite här och var och har hört i ett ex antal år. När man var yngre så var den frasen inte något man lade märke till så sätt eftersom det som sades var så långt bort från sin egen verkligehet då så man skänkte inte en tanke i innebörden av det. Nu däremot hör man sig själv säga det till de yngre i ens närhet och man tänker inte på att dom inte känner innebörden i det så som vi gör nu.
Ett bra exempel är fenomenet " dagen efter " .
När man var yngre vilket i sig är bara ett par år sedan så kunde man vara ute i svängen både fredag och lördag utan att ens känna något på söndagen. Möjligtvis att man var lite tröttare än vanligt men inget som var markant på det sättet som det är idag.
NU däremot ligger man ju i fosterställning som en annan grönsak hela söndagen och är inte heller särskilt kry på måndagen heller för den delen. Man orkar inte ens prata med någon och om telefonen ringer drar man sig för att svara för man bara orkar inte lyssna på folk. Bara det i sig kan jag tycka är helt sjukt. När man var yngre så vart det nästa det första man gjorde då man slog upp ögonen. man ringde sina vänner man varit ute med för att diskutera kvällen och dess innebörd för att sen bestämma hur kvällen därpå skulle se ut.

Det värsta är att man redan i taxin på väg hem börjar känna ångesten krypa på inför söndagen. Man bara vet av fakta att man kommer att må så fruktansvärt dåligt så att man bara vill krypa in i sitt eget skinn och stanna där tills tisdagen kommer och knackar på dörren. Man vet att man ska jobba på måndagen vilket inte hjälper en för fem öre, och man vet att man måste.. man vet att man inte har nåt val.. man måste gå upp innan ens hjärna har börjat fungera på riktigt igen och man skryter inte direkt med att man är på topp och tar nya initiativ att göra saker och man vet av fakta att hjärncellerna allt som oftast ligger kvar nertrampade på nåt klibbigt dansgolv på nåt sorgligt uteställe på stan där man kvällen innan har agerat världmästare. Fruktansvärt. Och VARJE söndag när man varit ute så tänker man; Nej fy fan .. aldrig mer. Så enormt patetiskt eftersom man kommer förr eller senare vara på plats igen och kommer då göra allt det där som verkar relevant just då och allt är då glömt. Det är egentligen helt bisarrt att man gör om skitet igen och igen och igen när man VET hur söndagen OCH måndagen numera kommer att se ut för en. Otroligt dumt om man tänker efter men tänker man på det innan?? NEJ eftersom man är en av de bästa optimisterna någonsin när man knäcker sin första öl och kommer på sig själv moget tänka: Jag ska inte dricka nåt efter tolv vilket gör att jag inte blir så bakis.. och jag SKA ta varannan vatten! Händer det? Allt som oftast inte men tänker man på det då? NEJ det gör man inte för när man väl står där så tänker man istället: Oj klockan är ju halv två ... äh en öl till skadar ju inte. Det ordnar sig. Ordnar sig gör det inte... man vaknar istället med super ångest över att man saknade allt vad karaktär hette och önskar att man hade ett droppställ brevid sängen som kunde ge en intravenös antabus. =)

Ni känner säker igen Er i detta och håller säkert med mig.. men Ni måste också hålla med om att det är förbannat kul dagen innan! =)

Dagen ord:

" Tolvstegsprogrammet "

Vi hörs!

Kram