Starkare än nånsin.

Man går genom livet i olika steg och olika faser... vissa är bra vissa är dåliga.. och vissa förstår man inte alls ... =) .. vissa minns man inte ens...
Dessa faser är dock nödvändiga för att senare kunna komma fram till vem man är och vad man vill i livet.

Hur skulle det sett ut om man gick genom livet på en röd linje utan att en enda gång trampa snett? Eller faktiskt vilja trampa utanför? Hade du varit den du är idag då?
För att finna måste man söka.
Det vill till att man då och då väljer fel väg och trampar snett ett par gånger innan man hittar just den vägen som är rätt.
Låt sig att du har en väg framför dig som är helt rak. Du står med en resväska i handen och ska börja din vandring. Så klart tänker du: ja detta är ju inte så svårt,det är ju bara att traska på!
Du börjar gå och får till höger syn på en otroligt attraktiv människa som står där och vinkar in dig till sidan av vägen. .. du viker ju så klart av eftersom detta verkar tämligen intressant. Du fattar tycke och bestämmer dig för att stanna vid den sidan av vägen. Du befinner dig just nu i ditt esse. Livet leker , du är kär,allt blommar omkring dig och du kan inte i ditt liv förstå varför du skulle gå på den tradiga vägen som bara gick rakt fram.
Du lever på så här fram tills du kommer hem och finner människan i fråga i sängen med en annan.. du bankar denna i huvudet med en bok,spottar och fräser för sedan packa din väska och ta dig upp på den raka vägen igen.
Med tunga steg börjar du gå... ser knappt nåt slut... men du går.... och till vänster om vägen står en man med fin kostym och vinkar in dig. AHA tänker du ... en möjlighet... du viker av och antar utmaningen.. .men jösses va fel detta va då! Nä minsann, upp på vägen igen och du tänker: Det va ju ett jävla farande fram och tillbaka här ... nu ska jag hålla mig på vägen! Du traskar vidare med bestämda steg.. totalt fokuserad på vägens slut.. men då... ja då där till höger ser du en frisör stå med saxen i högsta hugg och du tänker: tja.. men en förändring skulle ju inte skada.. du följer med med in.. och kommer senare ut på vägen igen med en tuppkam på huvudet i alla möjliga färger. Skitförbannad börjar du gå.. du går o går... och hittar till slut en annan människa som står och vinkar.. du tänker: ja denna är ju ganska snygg och verkar intressant,snäll och omtänksam men du har bestämt dig för att INTE vika av.. så.. du går fram skriker: Fuck off, Du skulle bara våga komma och såra mig, jag är bättre än dig, och jag har en mur, försök ta dig genom den va, sådeså, i huvudet på denna och känner dig tämligen nöjd med din insats..
Lite senare undrar du: men varför gjorde jag så? Denna har ju inte gjort mig något ont, varför ska jag hänga denna för mitt förflutna, han/hon kanske va bra... men det är ju för sent nu! Attans! Du kan inte gå tillbaka för det är för sent!! Jaja.. bara att traska vidare ångerfull över ditt val.
Du befinner dig nu halvvägs.. och du börjar inse vad du vill.. det är ju inte att vara tillsammans med en som bedrar dig,det är inte att ha ett fancy jobb,det är defenitivt inte tuppkammen och inte heller att vara för feg för att testa kärleken igen.

Du börjar nu leta efter saker som verkligen betyder nåt.. saker du är bekväm med.. och människor att lita på.

Och som sagt: den som söker,den finner.. och när du funnit detta är du starkare än nånsin.
Ge inte upp !! Det finns där ute för oss alla!

Dagens ord:

" Så länge du är övertygad om att det du gör har en mening,kan du ta dig genom både rädsla och utmaning och ta nästa steg. "

Vi hörs!

Kram!