Optimist eller Pessimist?

Finns det något värre än människor som av en eller annan anledning ALLTID verkar ha det mycket värre än alla andra? Eller den människan som alltid har en värre historia än den du berättar.
Vilket behov har denna människa egentligen?

Jag tänker ta ett exempel som ligger mig varmt om hjärtat.
Mina bästa vänner har varit ett par i 10 år. Ett tag av dessa 10 år har de försökt att få barn men ej lyckats. Då de äntligen lyckas, får de veta att de väntar en fullt frisk liten tös och lyckan är total. De går genom graviditeten utan problem och efter 9 mån får de sin efterlängtade dotter. Som alla nyblivna föräldrar blir vardagen helt plötsligt lite uppoch nervänd och man måste börja lägga om vissa saker så att den lilla passar in i ens schema. Detta är i sig inget konstigt alls... utan det händer alla som får barn. Man kan emellertid klaga på sömnlösa nätter,skrik,blöjbyten och kolik ,men man finner sig i situationen och tar dagen som den kommer.
Tyvärr glömmer många bort att njuta den första tiden då det är en stor omställning och fokus ligger i att att få vardagen att fungera.

När deras dotter var tre månader fick hon sin första förkylning. Hon hostade och hade lite feber men dock inget märkbart,men för säkerhets skull tog de nyblivna föräldrarna sig in till sjukhus för att kolla så att allt var ok.
De kommer sedan ut med ett cancersjukt barn som drabbats av svår akut leukumi.
Deras värld rasar i en enda sekund men tar ändå grepp om situationen och börjar planera för behandling av sin dotter tillsammans med läkare och psykologer av alla dess slag.

I all denna tristess finner jag två föräldrar som kämpar varje dag med sin dotter,går genom cellgifter, benmärgsprover,nedsövdhet,illamående och febertoppar. Dessa två har ändå råd med ett skratt eller ett leende mitt i allt detta. Det är beundransvärt.

Efter 6mån med behandling och inte en enda infektion så är det dags för sista cellgifts behandlingen. De packar sina saker i en väska för att sen få flytta hem igen då sjukhuset har varit deras hem de senaste 6 mån. De är glada att få åka hem även om de har en lång tid framför sig med medicinering hemma och inga garantier för att flickan ska bli helt frisk. MEN de är glada för att få komma hem allafall!

Dessvärre blev det ingen cellgifts behandling pga en infektion som drabbade den stackars flickan. På 3 dagar har denna hunnit gå upp i njurar,lungor och cancern är tillbaka. Flickan läggs med respirator och smärtstillande i väntan på en förbättring... som aldrig kom.

Flickan avled senare i sin cancersjukdom 10 mån gammal.

Föräldrarna fick flytta hem i sitt nya hus utan sin dotter där man inrett både barnkammare och annat anpassningsbart för henne.

I all denna förödelse så finns det ett hopp i dessa människor. Det finns en glädje i sorgen och det finns en förväntan inför framtiden. Tankarna finns där varje dag på deras avlidna flicka men tankarna är positiva,fyllda med minnen från den friska tiden de fick med henne. Idag jobbar de på att skaffa ett syskon till henne.

Jag ställer dig därför frågan; är du optimist eller pessimist? Optimisten säger: det kommer att bli bra medans pessimisten säger: jag kommer aldrig att klara detta.

Låt säg att du har en flaska vatten framför dig som fyller till hälften. Säger du då att den är halvfull eller halvtom?

Ta vara på det du har ... låt inte det negativa överväga det positiva.

Cicci och Magnus - Ni är mina hjältar!


Till minne av Ellinor Ödbratt.


Dagens ord:

" Kommer du att se tillbaka på ditt liv och tänka: jag önskar jag hade eller jag är glad att jag gjorde ? "

Vi hörs!

Kram!